Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes styfmor ibland hade det infallet
att visa jägmästaren med hvilken
förtjusande vårdslöshet en vacker kvinna,
som öfverraskas af sömnen, kan sträcka
ut sig i en gungstol eller på en
hvil-sofifa.
Då det led ut mot kvällen kunde
Mercedes komma in i salongen och
nicka till sin styfdotter och hennes
uppvaktande kavaljer, som fortsatte sin
vackra uppläsning af något skaldestycke.
De läste skalder, de två därinne, och
det var egentligen synd att afbryta
dem. Fru Musschenbroek afbröt dem
heller icke, hon slog sig bara ned i
ett af de skummaste hörnen, men det
hörnet blef rummets medelpunkt, och
den unge uppsaliensaren miste litet af
sin säkerhet. Hvad var det hos denna
kvinna att hon blott behöfde fälla sina
svarta ögonfransar och sitta alldeles
stilla för att luften skulle kännas så
het?
Utan att lyfta ögonen från boken,
såg han den lilla holländskan. Hennes
ansikte var tankfullt och slutet, och
han kunde lutat sig fram och hviskat:
Martha, Martha, vi stå utanför detta.
De stora känslorna hade icke funnit
det mödan lönt att störa deras lifsöde.
Hon gick själfmant ur vägen för
passionerna, och det var icke troligt, icke
heller önskvärdt kanhända, att den
mänskliga lidelsen dref sitt gyckelspel
af hägrande himlar och afgrunder, som
öppna sig vid dina fötter, när det
gällde en bleklagd herre, hvars hela
ärelystnad gick ut på att taga
doktorsexamen i romaniska språk och som
ansåg det i sin ordning att fliten gjort
honom en smula gråhårig. Ty det var
han, det var ett faktum, fru van
Musschenbroek hade upptäckt det och
undrat, om det var Dante eller Miguel
de Cervantes, som var skuld till det.
Hvad henne beträffade, hade hon
naturligtvis läst Don Quijote från pärm
till pärm, och hon tillät sig fråga
hvilket intryck riddaren af den
sorgliga skepnaden gjort på kandidaten.
Den uppfinningsrike hidalgon var ju
så svårmodigt trånande och sjöng så
vackert till ljudet af sina egna suckar
—- al son de sus mismos suspiros, om
man skulle hålla sig till spanskan,
hvilket väl var det naturligaste för en
blifvande docent, hvars hela lifsmål
bestod i studiet af hennes modersmål
och därmed besläktade språk.
Sölve Lindfors hade hört henne dröja
vid detta ämne ett par tre gånger och
funderade på hvad det var som gjorde
henne så ironisk — examensläsningen,
de romaniska språken eller dessa
ödesdigra utan fråga väl tidiga gråa
hårstrån vid tinningen. Så många eller
särskildt i ögonen fallande voro de för
öfrigt icke, det såg han själf, när han
någon gång betraktade sig i en spegel,
hvilket kunde hända honom, då han
suttit och talat med Nederländernas
skönaste kvinna en kväll och Martha
hört på.
Hon hade sällan någonting att säga,
Martha, då den andra var i rummet.
De bägge damerna voro icke förtroliga,
man behöfde icke vara länge
tillsammans med dem för att märka det.
Icke att Mercedes någonsin skulle visat
sig annat än vänlig, det kom från fru
van Ryswyck, och kandidaten hade
stundom en känsla af att hon ville
öppna fönster och dörrar för att få
luft, men framför allt tycktes det plåga
henne att höra sin styfmor tala om den
som blifvit hennes make.
Fru Musschenbroek kallade honom
den käre Jan och förklarade i ett annat
sammanhang att hon icke ovillkorligen
fordrade att en äkta man skulle vara
skapad till att spela guitarr eller gå
och sucka i månskenet. De suckarna
kostade så litet och kunde fås på
annat håll. Hon ville bara fråga
kandidaten, som hade så många
förutsättningar att förstå henne, om Don
Quijote — de kunde ju hålla sig till Don
Quijote •—• någonsin nekat att hylla en
liten Dulcinea hur obetydlig hon var.
»Ja, jag vet inte», svarade unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
