Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martha van Ryswyck försjönk han i
djupa funderingar. När allt kom
omkring, hörde man väl ändå till denna
världen. Litet mera realitet, min fru,
om jag får be . . . I en så stor dosis
himmelsblått skulle ett uns jordiskhet
nog inte skada. Det jordiska var
kanske inte heller att förakta i detta
lif . . .
Som genom en hemlig
dragningskraft ställde han sina steg till
lusthuset. Det var tomt, men då han kom
upp i förmaket igen, fick han se fru
van Musschenbroek, som kom ifrån sin
styfdotter och stannade midt framför
honom med läpparna krusade af spe:
»För mycket poesi, herr kandidat»,
började hon, »för mycket poesi. Det
är inte bra för dem som haft malarian.
Tänk om ni i stället skulle sätta er
ner pch deklamera en dikt af Don
Quijote för mig?»
Den blifvande filosofie doktorn
bugade sig: »Jag beklagar, men vi stå
inte på så god fot med hvarandra att
jag kan honom utantill.»
Hon lyfte sina ögonbryn och gick
mot dörren: »Åh, inte det?» sade hon.
»Lär er då någonting med det allra
snaraste. Till exempel —»
»Till exempel?»
»Vänta:
Amor, cnando yo pienso
En el mal que me das terrible y fuerte,
Voy corriendo ä la muerte,
Pensando asi acabar mi mal inmenso.
Mas en llegando al paso,
Que es puerto en este mar de mi tormento,
Tanta alegria siento,
Que la vida se esfuerza y no le paso.
Det är vackra verser — lärorika
också för resten. Har kandidaten
någonsin gjort närmare bekantskap med
hvad vi spanjorer kalla amor?-»
VII.
Under de dagar, som följde, kunde
kandidat Sölve icke möta fru
Musschenbroek, född Pita y Pereyra, utan att
hon sade honom en liten elakhet, men
den morgonen hon hörde telegrammet
om Cerveras flotta blef hennes ansikte
så hvitt som den dräkt hon bar, och
när hon visade sig vid bordet var hon
ofta mycket nedslagen. Jägmästaren
tröttnade icke att ligga på knä för
hvarje yttring af denna sorgsenhet och
vek knappast från hennes sida, men
en afton såg han ett blixtlikt sken i
hennes svarta pupiller.
De afhandlade någonting de läst i
tidningen om den spanska kvinnan af
folket, och i det Mercedes slog upp
ögonen, varseblef hon den blifvande
filosofie doktorn, som stod på tröskeln
till förmaket.
»Ja», sade hon, »de hade nu inte
tagit någon examen, men om de
förbannade hans byst, visste de väl ändå att
han inte stod alldeles ntanför saken.»
»Sölve har inte reda på hvad det
är fråga om», inföll jägmästaren. »Vi
tala om Christoffer Columbus.»
»Christoffer Columbus, som upptäckt
Amerika», tillade hans gäst.
»Kandidaten ser ut som om han gjorde
upptäckter i månen. Han är så svärmisk
att det gör en ondt.»
Den gamle fann sig föranlåten att
småle, men kandidaten smålog icke,
när han gick ned i trädgården och
sökte upp fru van Ryswyck, som icke
synts till i förmaket. Hon vandrade
fram och tillbaka i lindallén och han
sköt häftigt undan en räfsa, som låg
i vägen för honom.
»Ja», utbrast han, »det ser verkligen
ut som om Spanien —»
»Nej», albröt hori, »nej, nej, låt
det vara. Jag har inte hört annat
sedan jag steg upp i dag.»
»Martha, man får ofta höra saker,
som inte äro roliga. Jag hörde nyss
att Columbus upptäckt Amerika och
det var inte så nytt för mig heller.
Hvad som var nyare var att man inte
skall misströsta om människor, som
inbilla sig ha upptäckt en värld i
månen och kunde förgås af lust att sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
