Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon människa i hela världen, var hans
korta, utan tvekan afgifna svar, och
därvid blixtrade det i de skarpa, grå
ögonen, som, redan de, förråda hans
järnvilja. — Men hade inte ödet fogat
så, att jag nästan måste bli bankman,
skulle jag naturligtvis ej haft något
emot att förbli hvad jag en gång var:
sjöofficer.
*
Ingen tviflar heller på att Oscar
Backström är nöjd med sitt kall, i
hvilket han så helt och hållet går upp.
Men humorn är hans lif, och han
förnekade sig icke heller nu, såsom ni
finner af hans svar:
iHur tusan kan man», skrifver han,
»vara nöjd med ett yrke, där man på
middagen skall vara Lundström i
mollskinns-byxor och på kvällen elegant parisare i
»Sendraget». Ettdera måste ju sitta
emellan, elegansen eller mollskinnsbyxorna.
Hvarför har sångens gåfva blifvit mig
nekad? Jag ville vara tenor helst af allt i
världen; att klädd i silkestrikåer, välväxt
i ansiktet och smärt som en vindthund få
sjunga: Om jag var kung i-hi-i-hi-him-
lens höjd!
Oscar Backström.»
Om sålunda Oscar Bæckstrom hycklar
en önskan att öfvergå till en mera
allvarlig genre inom Thalias konst, så
finna vi en motsatt önskan hos fröken
Thecla Ahlander, vår högt uppburna
komiska karaktärsskådespelerska,
hvilkens frodiga humor under så många
år parats vid den förres på Dramatiska
teaterns scen. Fröken Åhlander skulle
ej tyckt illa om, sade hon, att vara
dansös, i fall nämligen hon icke vore
hvad hon är.
— Under säsongen 1877—78 tog
jag, berättade hon under mitt besök i
hennes förtjusande våning vid
Gref-thuregatan, lektioner för Signe Hebbe
i plastik. Efter några lektioner
frågade hon mig: »Hvad har ni för genre,
min lilla vän?» — »Jo, jag ska’ spela
gummroller.» — »Det skadar minsann
inte att hafva plastik för det.»
— Och det hade Signe Hebbe rätt
i, fortsatte min interlokutris,
tilläggande :
— Sedan dess har jag alltid varit
stor beundrare af baletten, och det
händer ofta, att jag vid åhörandet af
vissa
musikstycken tycker mig
sakna baletten,
jag skulle vilja
se den då,
sväf-vande och lätt
i sina graciösa
rörelser och med
de trippande
tåstegen.
$
Fru Emma
Meissner såg
nästan allvarsam ut,
när jag en kväll
under en af
mellanakterna af
»Stackars
Jonatan» infann mig
i den eljest sä
glada
operettdivans klädloge på
Vasateatern för
att »hämta
svaret».
— Jag har
funderat och
funderat så, och det
är så mycket jag
skulle vilja vara,
och i nästa
ögonblick säger jag
till mig själf: »Nej, jag vill inte vara
något annat —»
— Än den firade operettsångerskan,
nej, naturligtvis inte.
— Och ändå, när jag nyss satt och
bläddrade i den här boken — hon
pekade på en nyligen i Uppsala
utkommen bok, som låg i ett kaos af
askar, nålar, saxar, band och tusende
RIKSMARSKALKEN FRI II.
VON ESSENS »LILLA
FÅFÄNGA.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0315.html
