Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
disponentbefattningen vid
Dannemora-bruken. Jag har ju ägnat mig äfven åt
politiken, jag var finansminister några
år, och då jag tog afsked som sådan,
den 6 november 1894, blef jag
samma dag utnämnd till riksmarskalk.
Gustaf Adolfs-dagen hade för öfrigt en
gång förut spelat en roll i mitt lif:
den 6 nov. 1850 fick jag min första
officersfullmakt. — — Men min lilla
fåfänga här i lifvet blef aldrig
tillfredsställd.
Att krigarblod flyter i friherre von
Essens ådror, kan man ju se, äfven
om man icke visste det. Han synes
ännu besitta ungdomens hela
spänstighet, och vi äro med rätta stolta öfver
vår ståtlige riksmarskalk och skulle ej
vilja se någon annan i hans ställe. Men
själf skulle han velat vara skvadron-
chef vid Lifregementets husarkår–––-
»Nu är jag bara riksmarskalk», tänker
den gamle officeren.
*
Sven Scholander,
mästaren-vissånga-ren, som vi alla så gärna höra och så
lifligt beundra, var genast »inne i
situationen», sedan jag framställt min fråga.
— Jag har ju, yttrade han under
mitt besök i hans affär vid
Brunke-bergstorg, utbildat mig till och varit
ornamentsbildhuggare; jag är och vill
vara vissångare, och jag lefver på att
vara grosshandlare. Jag är således
åtminstone tu ting, men det var många
om och men, innan jag blef någonting
alls. Ännu vid 19 års ålder kände
jag ingen kallelse för någon särskild
lefnadsbana, jag hade i skolan varit
en så’n där »BA-pojke», och far tyckte,
att jag borde bli arkitekt, och jag kom
till »Chalmers» i Göteborg. Men jag
stöp på matematiken — den
matematiken! —och så föreslog gubben
Hedlund, hos hvilken jag bodde, att jag
skulle bli pianofabrikant. Men far
beslöt i stället att själf ge mig den
elementära utbildningen i
ornamentsbild-huggeri: sedan utbildade jag mig vidare
i Paris, kom hem igen och började
ut-öfva mitt yrke. Men det betalte sig
inte, och så slog jag mig på att bli
köpman i kameror och allt dylikt. Och
det lefver jag bra på. Men ändå —
Om bara min strupe vore stark nog,
så jag skulle sjunga visor!
— Ja, det är tyvärr inte ofta vi få höra
er nu för tiden. Men finner ni ej ett
slags tröst vid tanken på alla de
efterföljare, er konst skapat?
— Ja, det är ju en stor tröst, men
det finns så mycket kvar att göra af
alla dessa folkvisor från Europas alla
länder, och jag förmår det ej,
stämbandena strejka. Men gjorde de ej
det, så skulle jag lefva bara för min
konst, vara bara vissångare. Inte är
jag någon köpman!
När jag skakade hand med Sven
Scholander till afsked, kunde jag ej
underlåta att uttala den förhoppningen,
att stämbandena snart måtte
»återupptaga arbetet». Däri instämde han med
mig, och däri instämma alla.
#
Fastän slumpen sammanförde mig
med Verner von Heidenstam — det
var en kvällstund på »Anglais’» kafé
— och han således alldeles oförberedd
anfölls med min fråga, kom svaret så
raskt och så utan all tvekan, att man
nästan skulle varit frestad att tro, att
han gått och funderat på att öfvergå
till ett nytt vitas genus.
»Jag tycker inte om att vara skald
i ett land, där man hatar poesi och
saknar skönhetssinne, och jag anser, att
det starkaste bandet öfver människor
är andens. Därför skulle jag vilja vara
påfve eller åtminstone kardinal — men
en ateistisk påfve.
Svaret, afgifvet halft skämtsamt, halft
allvarligt, väckte sensation bland oss
andra närvarande, af hvilka professor
Oscar Björck var en. Skrattande
replikerade målaren sin vän skalden:
— Ja, vet du, då skulle jag vilja
vara själfva Hin — för att fortfa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0317.html
