- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
264

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stockholm och än mer fru och fröken
Stockholm »man ur huse», och
sympatierna räcka till för litet af hvarje,
för genialiska scen-artister, såsom Rossi,
Coquelin och Duse, och äfven för
mindre genialiska pariser-aktriser, för
violinister på modet som Henri Marteau
eller Teresa Tua och — man har sett
exempel därpå — om somrarne äfven
för italienska och tyska orkestrar, som
icke gå upp mot vår egen hederliga
gardesmusik och andra militärkårer,
Vestgöta-dalare och Kronobergare och
hvad de allt heta.

Denna gång ha vi dock upplefvat
något, som vi utan vidare skulle kunna
rubricera som konstens, den verkliga
konstens triumf; eller kan man tänka
något mer immateriellt i fråga om
musikalisk exekution än en stråkkvartett,
som redan till hela repertoaren vädjar
till ett verkligt konst intresse, ty man
kan ju knappast tänka sig att t. ex.
Beethovens stråkkvartetter, dessa den
rena, absoluta musikens rena
inkarnation, kunna bli föremål för något som
liknar en banal mode-kult. Men nu

ha vi upplefvat, att från de tiljor, där
eljes ganska värdsliga ting utföras, i
konst-templet vid Gustaf Adolfs torg,
förkunnades oss den klassiska, verkliga
musikens uppenbarade ord inför en
församling, som fyllde salongen från golf
till tak och med andakt lyssnade till
något så pass osinnligt som en af
Beethovens sista, skäraste skapelser. Var
det verkligt konst-intresse, som hitförde
alla dessa, så var konserten som
kulturbild den märkligaste, vi haft här i
Stockholm, och dagen, det var för
resten den 4 mars, förtjänar att
ihåg-kommas som en märkesdag. Man ser,
att möjligheter finnas, att äfven god
musik kan komma i ropet. Dock, en gång
är ingen gång, säger ett gammalt
ordspråk. Man skulle bjuda
operapubliken hvar åttonde dag på konserter,
ena dagen på Haydn- och
Beetho-ven-kvartetter, spelade af hr Zetterqvist
och andra medlemmar af kapellet,
andra dagen på Haydn- och
Beethoven-symfonier och ytterligare en tredje dag på.
visor af Schubert, Schumann och Brahms,
eller svenskarna Lindblad, Geijer och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free