Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f|§8^|nUlf
ILLUSTRERAD MÅNADSSKRIFT.
I HAGEN.
Nu äro de alla döda, den äldsta i deras
flock.
den starke och glänsande Svarten, och den
yngste fölungen ock.
I vägarnes trampade krökar nu dåna ej
hofvarne mer,
men r— Frigga och Linda och Clary och
Bläsen — jag minnes er!
Med flygande manar, med nosar som frusta
af styrka och fröjd,
de komrno, främst glänsande Svarten. Han
ser mig! O ve, jag är röjd!
Och tätt i hälarna följa de andra, och
Frigga sist,
det är fölet med silkesnosen. så len att jag
kysste den visst.
Jag svängde fint öfver grinden, så fint som
en pojke det kan,
och stod i er gröna hage, en hage som
ingen ann’.
Där vinkade björkarnas grenar, där funnos
förtjusande snår,
där] stänkte en bäck sitt silfver under
sorlande sång hvart år.
De stanna helt tvärt framfor mig och
tränga sig tätt inpå.
Se här, min flicka! Min pojke, se här, se
här ska ni få!
De fnysa mig rätt i synen, i fickan jag
känner en nos:
Låt bli, lilla Frigga! Stilla! Ty eljes går
jag’ min kos.
Hallå! Hallå! mina pojkar! Mina flickor,
hallå, jag är här!
Hvem vill ha sig en bit, en läcker, af
hål-kaksbrödet jag bär?
Jag kakorna slår mot hvarandra, ett härligt
och välbekant ljud
för hagens betande fålar. De lystra så
villigt dess bud.
Nu vandrar jag trygg ibland dem. Jag
klappar bringa och länd,
jag delar det lockande brödet, min
frikostighet är känd.
Sen ströfva vi kring’ några timmar och
främst i spetsen går jag
med en hästnos vid hvartdera örat och de
andra efter behag.
Jag står tyst och lyssnar. En gnäggning jag
hör långt, långt bort i från,
och närmre och närmre jag skönjer de
trafvande hofvarnes dån.
Det knakar i grenar som brista, genom
snåren det går som i sken
och jag nästan är rädd för orkanen, fast jag
ställt mig upp på en sten.
I grönskan mig lyster att hvila, mina fålar
få beta bredvid
och vi njuta af feriens lycka i sommarens
ljufliga tid,
då man slipper ha betsel och sele och
slipper att knoga och dra
men får dåsa och beta och trafva och
verkligen ha det rätt bra.
När jag gått och jag ser mig tillbaka mot
grinden, så stå de där kvar
och nicka till afsked. Visiten dock ej bland
de kortaste var.
Mina pojkar och flickor, jag kommer i
morgon helt säkert igen!
Då nicka de åter och gnägga: Håll ord,
håll ord, kära vän!
Jeremias i Tröstlösa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
