Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vunnit än förlorat i styrka, och
sär-skildt ett par af de åsyftade bladen
hafva gifvit den lättretlige sultanen
mycket att göra. Dessa äro »Daoul»,
»Meschroutiet» och »Dolab», den
förstnämnda redigerad på franska och de
båda andra på turkiska.
»Meschroutiet» har inga
illustrationer, men utmärker sig däremot för sina
lika mördande som kvicka och
formfulländade epigram, skrifna af en af
det unga Turkiets mest framstående
skalder, Memdouh Bey, som också är
i landsflykt och för närvarande
befinner sig i Paris. Äfven Memdouh Bey
har för några veckor sedan, samtidigt
med prinsarne Sebaheddin Bey och
Loutfoullah Bey, hugnats med en
ha-midiansk »dom» på 101 års fängelse.
Af de två andra tidningarne, båda
illustrerade, har i synnerhet »Daoul»
— hemligen och man och man
emellan naturligtvis — vunnit en stor
spridning i Turkiet och där genom sina
lyckade teckningar och bitande humor
gjort en oerhörd lycka.
»Daoul» har mer än en gång bragt
Abdul-Hamid till förtviflan, och det
var närmast förhoppningen att komma
öfver en sändning af denna och
därigenom upptäcka mellanhänderna för
distributionen, som dref honom att för
ett års tid sedan våldföra sig på de
främmande posterna i Konstantinopel
och bemäktiga sig postsäckarne. Men
hans förväntningar slogo fel.
»Daoul» är ingen anhängare af
Ab-dul-Hamids Kejsar-Wilhelmspolitik och
illustrerar i bilden »Efter tysk musik»
det originella vänskapsförbundet på ett
sätt, som icke behöfver några
kom-mentarier.
Vidare föreslår »Daoul» att till
förevigande af vänskaps-akten mellan de
båda monarkerna låta uppresa för
förhållandet betecknande minnesstoder åt
dem, Kejsar Wilhelms i Konstantinopel
och Abdul-Hamids i Berlin, och
framlägger härför, å nästa sida, ett utkast.
Som bekant, lät för ett par år sedan
Kejsar Wilhelm till minne af sin
österländska resa i Konstantinopel uppföra
en fontän för att till eftervärlden
bringa sagan om sin idyll med
Abdul-Hamid. Denne, som icke vill stå sin
kejserlige vän och beskyddare efter i
höflighetsbetygelser, har, enligt »Daoul»,
uttryckt sin önskan att äfven låta
uppföra en »minnesbrunn» i Berlin och
härtill framlagt närstående förslag till
kejsarens pröfning.
Den skuggrädde envåldsherren, som
aldrig lämnar Yildiz-Kioskens område,
har inom palatsets murar sin egen
teater, där han efter behag kan
öfver-lämna sig åt allehanda barocka
konstnjutningar, lämpade efter hans egen
smak och föranstaltade i enlighet med
hans ofta vidunderliga anordningar.
Emellanåt inbjuder han de främmande
sändebuden eller andra förnäma gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
