Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kov» skrefs, innan namnet Nietzsche
ännu var kändt i Ryssland.
Då Gorki gjort sig till ett slags
försvarsadvokat för
»Lumpenproletariatet», det fjärde ståndets yttersta vänster,
har han ofrivilligt kommit att spela en
social roll i Ryssland, och flere partier
skyndade att göra sina förmenta anspråk
på den lofvande talangen gällande. De
demokratisk-liberala framstegsmännen
(narodnikerna) påstodo sig först ha»
upptäckt» Gorki och ville genom honom
visa, huru den nuvarande statsregimen
fördärfvar det nationella välståndet.
De socialistiska marxisterna åter prisade
honom för att han blottat kapitalismens
och proletariatets elände, och slutligen
tolererades han äfven af de
reaktionärt-konservativa, som pekade på Gorkis
barfotingar och utbrusto: »Se där hvart
liberalismen leder! Se, hur den gamla
goda tiden försvinner!»
Sanningen är dock den, att Gorki
ej alls tillhör något parti, och att han
ej har något med sociologi att skaffa.
Hans barfotingar äro ju, såsom vi sett,
ej proletärer i vanlig mening, och fast
Gorki ej sympatiserar med bönderna,
känner han sig därför alls icke dragen
till fabriks- och stadsarbetaren. Då
han i »Tjelkasj» lämnar en präktig
skildring af lifvet i en sydrysk
hamnstad, bli människornas röster »svaga
och löjliga gentemot den ursinnigt
lidelsefulla hymnen till Merkurius.»
Människorna själfva äro löjliga och
ömkliga i jämförelse med de järnredskap,
de frambragt och af hvilka de
för-slafvats och förnedrats. Arbetarne äro
rusiga, svettiga, smutsiga och
förfä-ade — maskinerna glänsa i solen
»af välföddhet och sorglöst lugn.» Och
om proletärerna låter han den
afsig-komne journalisten Jezjov säga: »Jag
fick lära mig af en student, att vi
proletärer äro landets hopp och kallade
att införa ljus och sanning. Jag trodde
dessa nöt. Men sen dess ha 20 år
förflutit och vi proletärer ha blifvit
fullvuxna, men äro hvarken klokare eller
ha spridt ljus. Ryssland lider alltjämt
af sin kroniska krankhet: öfverflöd på
skurkar, och vi proletärer öka med
nöje deras led.»
Man gör sig därför fåfäng möda att
ur Gorkis skrifter leta fram ett
be-stämdt program eller en helgjuten
världsåskådning. Men väl äro hans
reflexioner eller de infall, som han lägger i
sina barfotingars mun, mycket
spirituella och kunde hedra en stor tänkares
aforismer och paradoxer. Jag tillåter
mig citera några satser, valda här och
hvar:
»Hvarje människa, som brottats med
lifvet, besegrats och lider i dess
obarmhärtiga, vidriga fångenskap, är mer
filosof än Schopenhauer, ty den abstrakta
tanken utmynnar aldrig i en så
konkret och klar form som den tanke, som
omedelbart härflyter ur människans
lidande.»
»Den som i kampen för tillvaron
vill segra, måste antingen ha ett godt
hufvud eller ett vilddjurs hjärta.»
»Om vi ej besvärades af
hvardags-lifvets små lumpna maskar, kunde vi
lätt krossa våra stora olyckors grufliga
ormar.»
»Under gifna kulturförhållanden är
själens hunger lättare att stilla än
kroppens. Häraf kan man draga en
mycket skarpsinnig slutsats till förmån för
de mätta.»
»Man måste ha aktning för
främmande egendom, om man själf besitter
något, och detta blott därför att detta
något är främmande egendom för alla
andra.»
»Vi inspärra de fattige i särskilda
hus, för att’ de ej ska gå ute och väcka
våra samveten. När vi ej mer se
eländet, tro vi, att alla äro mätta och
varma.»
»Ibland förstår man en människa
bättre, när hon ljuger, än då hon talar
sanning.»
»Underligt att människan ådrar sig
mer intresse, då hon förgås, än då hon
är frisk och kry. Kanske beklaga vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
