Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid hade vi hunnit öfver
slätten och framför oss slingrade brant
upp, för bergen en smal stig. Där
skulle vi upp. Det föreföll nästan
omöjligt, men med säkra hofvar klättrade
våra hästar långsamt uppåt.
Småningom nådde vi jämnare mark
och slutligen stannade vi på en liten
slätt för att låta hästarne pusta. Jag
fick då tillfälle att kasta en blick ned
i Gultja-dalen och öfver det storartade
panorama, som utbredde sig för mina
blickar. Långt, långt bort låg den
lilla byn som en hvit prick på en grön
duk. Och rundt om, öfverallt berg,
berg —- rika som hafvet på växlande
stämningar. De hvita snötopparna
af-teckna sig skarpt mot den bleka
himmelen, men förtona nedåt i violett, rosa
eller ljusgrönt. I klyftor och pass ligga
djupblå hemlighetsfulla skuggor. En
sagornas drottning måste bo bland
dessa trollska berg dem ingen känner.
Ingen mer än de få halfvilda kirgiser,
som draga omkring här med sina
boskapshjordar. Jo, vargarne känna dem
utan tvifvel också, liksom nog gemser
och vildsvin äro förtrogna med dessa
bäckar och betesplatser. Men den
främling, som ensam söker utforska deras
hemligheter torde få ångra sin djärfhet.
Den utdragna tonen af ett vallhorn
och gläfset af hundar nådde mitt öra,
och då jag vände min blick ditåt
hvarifrån ljudet kom, såg jag genom
den tunna luften på andra sidan dalen
en boskapshjord, likt små rörliga
prickar högt uppe på en grön sluttning.
Man frågar sig ovillkorligen vid en
sådan syn: hur ha de kommit dit och
hur komma de därifrån? Men väntar
man då, kan man få se hela raden
kreatur behändigt klättra utför hvad
som ser ut som ett bråddjup, till en
annan liten grön fläck.
Luftens tunnhet och klarhet i bergen
gör att man ser skarpt och tydligt på
oerhörda afstånd, men på samma gång
förlorar man sinnet för skalan.
Människor och djur förefalla alldeles för
små mot bergens gigantiska former,
och hvad som kan te sig som ett brant
stup är kanske en långsamt sluttande
backe med upptrampade stigar, där
kreaturen utan svårighet ta sig fram.
Men jag måste vända mig ifrån den
hänförande taflan för att fortsätta
färden. Mina följeslagare, en tolk vid
namn Bek-Tur-Baj och en dsjigitt
(beväpnad ryttare) väntade mig synbart
otåliga. Förmodligen kunde de ej
förstå hvad jag »gapade på.»
Vi hade ridit en stund, då vid
öfver-gången af en bergkam plötsligt en
orkanlik stormil slog rätt emot oss,
hvirflande moln af sand och trindsnö
i ansiktena på oss Under några
ögonblick förtog den andedräkten och
hindrade oss fullständigt från att se. Det
hade hastigt blifvit kallt och från att
vi haft fullkomligt lugnt väder, måste
vi nu rida i pinande motvind. En
blick på himmeln, där skyarne jagade
hvarandra i ursinnig fart, öfvertygade
mig snart att ett småtrefligt oväder var
i görningen.
»Det blir snö,» yttrade också
Bek-Tur-Baj lakoniskt, i det han pekade
på ett tjockt hvitt moln vid synranden.
Stigen, som vi följde, blef allt sämre
och sluttade brant utför. Vi måste
rida ytterst långsamt och mycket
försiktigt. Slutligen kommo vi ned i en
dal, bevuxen med förtorkadt brunt gräs
och ett slags höga tujor, som på långa
afstånd stodo mörka och allvarliga,
uppställda likt skildtvakter, och
förlänade åt landskapet en särdeles dyster
prägel. Här nere var det åter
alldeles lugnt, och den öfverväldigande
tystnaden bröts endast af remtygens
knarrande vid hästarnes sakta lunk.
Marken var så mjuk, att hofslagen ej
hördes.
Midt emot oss på andra sidan den
lilla slätten försvann vägen in i ett
alldeles mörkt pass. Lodräta reste sig
dess svarta fuktiga väggar på ömse
sidor om den branta, med isgata
belagda stigen. Just som vi kommo in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
