Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta korthet affärda resten, le beau
reste, kanske jag bör säga med tanke
på alla operans många debutanter, dem
jag dock denna gång går förbi med
en bugning. Min reverens, mina damer,
men jag har i dag viktigare saker att
tala om. Jag skall nämligen säga
något om tvenne mässor.
Den ena är af Bach, den gamle
kantorn, ni vet, och den andre är af
Mo-zart. Bachs storartade, djupa och
stränga konst bygger upp en hel döme
med sina toner. Orgeln brusar,
rökelseskyarna äro skingrade, det är fri,
vid horisont, och den andäktiga
menigheten ser direkt upp till himlen,
där englarna ropa sitt sanctus och
osanna.
Mozarts mässa förflyttar oss till
Salzburg, dit detta gudomliga geni, som
under sin lefnad hade så många af
lifvets små och stora motigheter att
streta med, hade begifvit sig med sin
Constance för att föreställa henne för
slägtingarna, den stränge gamle fadern
och systern, den förståndiga och
praktiska Nannerl. Så pass mycket musik
och religion på köpet hade de
emellertid alla i sig, att de förstodo, att
saken måste firas med en mässa.
Mo-zart hade förut skrifvit mer än ett dussin
mässor; med denna grep han sig nu
ifrigt an, den skulle öfverträffa dem alla.
Den blef emellertid icke färdig utan
kompletterades med delar af äldre verk.
Med den sorglöshet som kan utmärka
ett sådant skapande geni, som skakar
fram mästerverken ur armen, lät Mozart
detta ofullbordade verk ligga.
Eftervärlden, som tyvärr icke äger någon
Mozart, har varit angelägen att rädda
verket ur glömskan, och sålunda har
det nu i Dresden blifvit kompletteradt
med andra Mozart-stycken och i detta
skick hunnit till oss. Jag har varit
något utförlig med detta, då man här,
enligt min ringa tanke, har att göra
med ett strålande mästerverk. Den
guldrena klangen i Mozarts verk i
strängare stil öfvergår nästan allt annat, häri
visar sig lönen för alla de mödor, han
i ungdomen fick utstå under faderns
stränga färla. Och det är så. Ett
aldrig så stort geni blir ingen Mozart,
utan att ha genomgått Mozarts stränga
skola. Ackl Det guldrena draget fanns
ej blott i hans stil, hans form, det
fanns djupt rotadt i hans natur, i hans
innersta väsen. Det är därför han
vinner hjärtan.
Musikföreningen gaf åt Bachs mässa,
gigant äfven i anseende till
svårigheterna, ett godt utförande under
professor Nerudas eldiga och liffulla, och
dock säkra och behärskade ledning, —
af våra dirigenter är han kanske den,
som mest påminner om Richter. —
Filharmoniska sällskapet gaf åt Mozarts
sköna skapelse likaledes ett vårdadt
utförande; detta sällskaps dirigent, hr
Åkerberg, ersätter genom reda, lugn och
noggrannhet, hvad som kan brista i eld
och verv, men dessa goda egenskaper
kunna komma med ökad rutin
nämligen hos den, hvilken som hr Åkerberg
icke saknar temperamentet. I Bachs
mässa äro solopartierna mindre
framträdande; man fäste sig särskildt vid
fru Gadelius’, född Esther Sidner,
vårdade och musikaliska sång, äfven af
den orsak, att den ej på så länge hörts
i Stockholm. I Mozarts mässa glänste
fru Östberg med sina storstilade, burna,
välljudsrika toner; denna sångerska åter
hälsades med jubel efter en tids
sjukdom, hvilken dock lyckligtvis lämnat
den härliga stämman oberörd. För
resten skulle man gärna höra henne
äfven med något reducerad stämma,
hon har nämligen denna äkta musik i
sitt föredrag, hvartill man eljes ej så
ofta har tillfälle att lyssna. Fröken
Lagergren, en af de många
debutanterna, elev af hr Söderman, utförde ett
annat soloparti där hennes sång trots
det farliga grannskapet gjorde ett rätt
fördelaktigt intryck genom säkerhet och
precision.
Till slut ett par ord om ett par
främmande sångerskor. Den ena, miss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
