- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
328

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man numera erfar någon angenäm
förnimmelse af att höra unga själars ingifvelser.
Och när så dessa egna ingifvelser ej räcka
till utan hjältinnorna (och hjältarne) målas de
chic, såsom artisttermen lyder, d. v. s. utan
lefvande modell, då blifva de vanligen
obegripliga och osanna, följaktligen estetiskt
intresselösa. Den skapade konstnärligheten
räcker icke till. — En stor del af vår
skönlitteratur har också redan trädt in i
förkonstlingens dekadensperiod.

Det vore emellertid orätt att skylla detta
på de litterära damerna allena eller vissa
bland dem, ty äfven det s. k. motsatta
könet inom författarevärlden har däruti
sitt dryga anpartsansvar. Men det är
onödigt att här upptaga tid och utrymme med

Flodin, foto.

HENNING VON MELSTED.

att i allmänhet resonera om detta. Jag
öfvergår till några föreliggande nya
originalarbeten. — Hr Algot Ruhe för helt visst
en spirituell penna, det visade sig af hans
»Bakom Fasaden», som utgafs i vintras.
»Modärn» i tankar, tidsuppfattning och
framställning är han också, hvilket dock ej
precis betyder det samma som att
någondera delen är så alldeles ny.

Brefformen för hans senaste bok »Cyril
och Irmeline» går tillbaka ända till »Les
liaisons dangereuses», och historien själf,
tankeutbytet pr post under en säsongs
kärleksförbindelse mellan en världsman och
en gift världsdam, har en otalighet af
förebilder i det förgångna seklets franska
litteratur. Vill man nu säga, att sådana för-

hållanden existera äfven under 6o:de gr.
nordl. bredd,så kan det visst vara sant,
och då har man ock rätt att skildra dem.

Men då måste också antingen skildringen
i sig själf äga någon så personlig prägel,
att läsaren till det minsta får illusionen att
han har framför sig något verkligt
genom-lefvadt — och denna illusion mäktar ej
förf. ingifva — eller ock måste det kinkiga
ämnet behandlas med en mycket djupare
originalitet än i denna bok bestås. Det är
alls icke nog att utbyta Strandvägen mot
Champs Elyssées och Stora sällskapet mot
Jockey Club eller Cercle de 1’Union, ty
hela atmosfären, i hvilken betydelse man
tager ordet, råkar vara helt olika på dessa
motsatta håll, och det går ej för sig att
utan vidare omplantera känslostämningar
och kulturblommor från det ena till det
andra. (Gernandts förl.)

Hr Henning von Melsted, som i denna
tid är mycket uppmärksammad, uppträdde
först anonymt som förf. till de ganska
besynnerliga böckerna »Georg Dahna» och
»Leo Dahna». Dessa voro i hög grad
omogna både med hänsyn till idéer och litterär
stil, men bägge delarne funnos där i alla
fall, originella. Med den i vintras utgifna
»Noveller i dialogform» bortlades
anonymiteten, och nu ha vi åter ett nytt arbete
af Henning von Melsted: »Starkare än
lif-vet» och »Brottningar», två dramer, såsom
förf. själf kallar dem, indelade i akter. Att
döma af den inledning hvarmed han
utrustat boken och som han betitlar »Illusion,
våld till illusion», betraktar förf. själf dem
icke såsom hvad man kallar läsdramer,
hvilket de flesta andra torde göra, utan såsom
ett steg in på det nya dramats område, det
som med tiden skall behärska scenen, då
insikten blifvit allmännare om att »ju finare
diktarepersonligheterna blifva, desto friare
blir konsten, desto omöjligare att skrifva
logiska dramer». — Är det så? Vi skola
emellertid ej filosofera öfver denna
framtidsfråga och ej heller söka pejla djupet
af förfrs estetik, såsom han i öfrigt
utvecklar den; hela framläggandet däraf på den
plats han därtill valt förefaller såsom en
öfverloppsgärning.

Det är icke heller möjligt utan allt för
stor vidlyftighet att analysera förfis etiska
principer såsom dessa lekamliggöras i de
bägge dramerna. Den första af dessa
behandlar den förveckling som inträder, då
en man af hög bildning och motsvarande
andliga intressen gifter sig med en ung
flicka, som genom brist på uppfostran,
genom samhällställning och föregående
lef-nadsförhållanden befinner sig på en helt
annan intellektuel och social stegpinne än
han. Den konflikt som häraf och äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free