Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är också dessa minnen vi nu söka
framlocka, då vi träda inom dess
murar.
Att man i denna legendernas värld
måste begagna sig af andra vägvisare
än de moderna resehandböckerna och
de historiska forskningarne, finna vi
redan på vägen upp emot slottet, då
vår kusk med orubblig öfvertygelse,
vid passerandet af en källa i en
dalsänka, säger: »det var här som den
Heliga Elisabeth gaf den fattige sjuke
vatten,» och längre fram pekade han
med piskskaftet på ett längre bort
liggande berg och meddelade det enkla
faktum, att »där ligger Hörselberg, där
Tannhäuser lefde hos Frau Venus» —
Vi finna, att vi i denna sagornas värld
göra bäst uti att låta legenderna och
dikten ledsaga oss.
Historien förmår likväl att i fråga
om Wartburg meddela oss viktiga fakta,
och själfva borgen i sitt nuvarande
restaurerade tillstånd ger en trogen
bild af historiens Wartburg från
1200-talet. Det är likväl ej minnet af de
Hohenstaufiska kejsarnes mäktiga
vasaller. landtgrefvarne af Thuringen, som
gör Wartburg till en af världens
intressantaste vallfartsorter, utan det är
Herman i:stes uppskattning af de tyska
medeltidssångarnes höga diktkonst, som
gjort hans och Wartburgs namn
odödliga. Denna gamla ryktbarhet ökades
af Fredrik den Vise af Sachsen, som,
med öppen blick för sin tids
kultur-kraf, bjöd Luther en fristad inom
Wartburgs gamla murar undan
tankefrihetens förföljare, och ännu i dag står
hans studerkammare orubbad i samma
skick i Riddarhuset, som när han där
utförde sin bibelöfversättning, och
utsikten från det lilla fönstret är lika
trollsk och vild öfver Timringens
skogbeklädda berg, som mellan 4 maj 1521
till 6 mars 1522, då Luther njöt af
den. Hans rustning som Junker Georg,
hvilken han bar som förklädnad,
förvaras i rummet.
Redan då vi öfver den gamla
vindbryggan genom Ingångstornet
inkomma på Förgården, vid hvilken
Riddarhuset ligger, som tjänade Luther
till bostad, och som förr alltid hyste
gäster och riddare, kunna vi genom
Walther von der Vogelvveides och
Wolfram von Eschenbachs skaldeklagan
öfver det »larm och väsen», som
ständigt rådde på Wartburg, föreställa oss
lifvet vid Herman i:stes hof. Dessa
det medeltida Tysklands största
skalder, hvilkas arbeten ännu i dag
besitta den odödliga poesiens adelsmärke,
vistades här längre tider och voro de
främsta kämparne i den »Sångarstrid»,
som Herman i:ste enligt legenden lät
anställa 1-207, och hvarom historien
säger sig icke veta något. Vår
moderna tid har likväl genom Richard
Wagners skaldeverk ånyo kommit i
närmare beröring med denna
legendernas värld, trots historiens bristfälliga
dokument, och denna tid kan därför
icke längre förefalla så fjärran aflägsen
eller obekant; dikten har slagit en
brygga mellan den och nutiden.
Visserligen varnar Walther von der
Vogelweide alla som ha »ondt i
öronen» från att besöka »Duringens slott»
för »de skulle alldeles säkert bli
sten-döfva genom det väsen och larm, som
råder där både natt och dag, då den
ena skaran drar in och den andra
drar ut,» och Wolfram von
Eschen-bach klagar sammaledes med
åberopande af en dikt af AValther, som nu
är försvunnen. Trots detta för
skalder beklagansvärda tillstånd, lockade
Wartburg samtidens ridderliga sångare
och blef en kär medelpunkt för dem.
Att verkligheten äfven på den tiden
stod i bjärt kontrast mot diktarnes
ideal, trots den romantiska
omgifnin-gen, finna vi likväl städse uttryckt i
deras dikter.
AAralthers födelseort är omtvistad,
födelseåret likaså, men antagligast är,
att han var född i byn Vogelweide i
Tyrolen. Ett monument restes därför
öfver honom i Innsbruck 1877. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
