Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag hade måst draga upp mot
norden för att finna bete åt hjorden.
Vattnet var alldeles uttorkadt där
nere i öknen.
Så kommer juden till mig och
säger:
— Du är mångkunnig man Jussuf,
ditt förstånd står högt öfver mitt,
och du skall hjälpa mig. —
— Det skall jag kanske, svarar
jag och ser misstänksamt på honom,
ty hans afsikter hafva aldrig varit
ärliga, och jag är en trogen
undersåte till franska regeringen.
Jag har en affär att föreslå dig,
som skall göra dig rik, — hviskar
han och drar mig afsides, rädd att
någon i tälten skulle lyssna till
samtalet.
Jag visar mig föga hågad att
inlåta mig på affärer med honom, ty dä
det gäller dylika med en jude, bör
man aldrig visa sig angelägen.
— Det är alldeles ingen risk,
fortsätter han öfvertalande.
Jag sliter mig lös och går mot
tältet, där mina barns mor och
hennes mor vistades, men han följer
efter och nödgar mig stanna.
— Du tvingar mig, svarar jag och
ser hotfull ut.
Detta gör Massouah enträgen, och
han bönfaller.
— Vid Jehovah, du skall förtjäna
guld, mycket guld på saken, säger
han och för mig ånyo afsides.
— Nåväl, jag tar Profeten till
vittne, att du tvingat mig med våld
att höra på dina förslag, invänder
jag och hör nu på hans ord.
— Du känner ju Omar ben Ghana?
frågar han och ser lurande på mig.
— Ha dina sinnen öfvergifvit dig?
skulle jag känna den marockanske
röfvaren? ropar jag och stöter
honom från mig.
— Jag vet; att du känner honom,
envisas han och tar mig i armen.
Jag måste träffa honom.
— Du förrädare, din lumpna jude-
själ, utropar jag full af
rättmätig vrede, men han bryr sig ej
därom, ty det gäller att förtjäna många
francs.
— Hör mig, Jussuf! — fortsätter
han öfvertalande. Vill du
förmedla ett köp hos Omar ben
Ghana, skall du förvärfva dig en
förmögenhet.
Jag blef tyst, ty jag hade skrikit
mycket för att skrämma honom. Jag
fruktade ej för mina kvinnor, ty de
skulle tiga. Hade jag icke käppen!
Kanske stode här något att förtjäna?
Det året hade mina inkomster varit
små, och det är ingen skam att
förskaffa sig litet pengar, blott detta
sker på hederligt sätt.
Tar jag icke er till vittne, att jag
alltid varit en man, som sökt vandra
efter Profetens — hans namn ske
ära och pris — föreskrifter! Har
jag icke alltid lydt regeringens bud,
och icke rår jag för att Forbel, den
fala hunden, lät arrestera mig för
fårstöld förra året, då jag blott tog
igen min rättmätiga egendom, som
den muhamedanske skurken
Abdul-lah, kallad den snåle, stulit ifrån mig,
hvarpå han lät inbränna sitt märke
på fåret!
Soldaterna skratta, men
berättaren syntes oberörd häraf, ty han
fortsätter:
— Om du har något att föreslå, så
kan du säga mig det, säger jag
till juden, hvilken ifrigt afvaktar
mitt svar.
— Hvad jag nu säger, måste stanna
oss emellan, varnar han.
Jag blir ond, ty till att skratta
nedlåter jag mig ej, allra minst då
ett orent svin anförtrott mig något.
Också utbrister jag:
— Vid Profetens skägg och den
heliga handen, hvad du säger mig må
stanna oss emellan!
— Jag har kommit öfver en
sändning vapen, som jag ville smuggla in
till ben Ghana, förklarar han. — Den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
