Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag bugar mig. För tio, femton år
sedan voro vi oemotståndliga, men vi
skulle inte inbilla oss, att tiden stått
stilla eller att något bortkomna subjekt
nödvändigt begå dumheter, Det
kunde vara tillräckligt med holländaren, och
när allt kommer omkring, återstod det
att veta om litteraturen öfver Indiens
religioner verkligen förlorat så mycket
på att Jansen såg sina förhoppningar
gäckade, då senorita Pita y Pereyra
gifte sig; — han hade alltid haft en
skruf lös.
Som oftast låg det något mycket
lugnande i det antagandet, och slutet
på det hela var att den blifvande
filosofie doktorn letade igenom sitt
bibliotek med tanke på dona Mercedes, men
en eftermiddag blef han ganska
förlälägen i det han steg ut på verandan.
Fru van Ryswyck, som stod och såg
ned i trädgården, trodde visst att det
var henne han sökte, ty hon vände
sig om och smålog.
»Är det till mig?» frågade hon.
Han hade lofvat henne Tavaststjernas
dikter och kastade en osäker blick på
den bok, han höll i handen. Det var
Cervantes herderoman Galatea.
Med anledning af ett litet
meningsutbyte i förmiddags ville han utbedja sig
en upplysning af hennes styfmor.
»Jaså, af min styfmor,» sade hon.
En annan skulle kanske icke lagt
märke till det uttryck, som gled öfver
hennes ansikte, men han såg det, och
det föreföll honom som om han med
ens känt ett tomrum emellan dem.
Under den korta stund de talade med
hvarandra stodo de bägge två och
sökte efter orden, och då han gick sin
väg, rynkade han ögonbrynen; Icke
kunde det på allvar vara fråga om något
slags svartsjuka?
Blotta tanken hade något så komiskt
att han måste skratta, när han steg
in i förmaket och betraktade
fotografien af marmorbysten. Skulle turen
verkligen ha kommit till honom . . . ?
Åh i —
Som han grep om ryggstödet till
en stol, sköt en sådan ström af
själf-begabberi igenom honom att han bet
ihop tänderna. Boken hade fallit till
golfvet och när han tog upp Galatea
märkte han att handen skakade. Var
det hennes mening att göra honom
löjlig, hade dona Mercedes kanske
lyckats nu — —- —
Det verk kandidat Lindfors tänkt
lämna fru van Musschenbroek satte
han redan samma eftermiddag tillbaka
på dess gamla plats, och Dortje tyckte
det var hiskligt roligt att se hur han
gick af och an i trädgården och sökte
efter Martha.
Litet hvar hade lagt märke till de
samtal dessa två brukat ha i
skymningen, men de hade blifvit ganska
sällsynta på senare tiden, och den kvällen
syntes fru van Ryswyck icke till förr
än lamporna blifvit tända och herrarne
begynt sitt spelparti.
Damerna sutto ute på verandan och
och för ovanlighetens skull hade
Mercedes ett broderi i sitt knä. Det
kunde ju icke längre vara fråga om att sy,
men hon roade sig med att sitta och
leka med sin brodersax, och ehuru unga
fru Lindfors var det minst nervösa i
världen, kunde hon icke underlåta att
tycka att det blef litet påkostande att
höra den slå emot guldfingerborgen.
Martha, som aldrig gjorde en
anmärkning eller visade sig otålig öfver hvad
det vara månde, hade begagnat sig af
första bästa förevändning och gått in
i förmaket. Efter en stund hörde de
henne stiga upp för trapporna, och det
dröjde icke länge, innan Dortje
knackade på hennes dörr.
Hon hade sett att kusinen suttit och
pratat med Sölfve och frågade lekfullt,
om det kommit någon fnurra på tråden;
han såg inte glad ut, hennes svåger.
»Inte det?» sade den andra med sitt
lugna leende. Ȁr han inte glad, kan han
ju gå ut på verandan och bli vid
bättre lynne. Hvad säger du om den
där musiken — saxen menar jag?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
