Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»EN GÅNG TOG HAN TILL OCH
MED EN STOR ANKA.»
net, att ingen skulle höra skvalpandet, att dyka i
cirklar i de djupa dammarne, att dyka upp bakom
en sofvande fisk och att jaga in de flyktande
fiskarne i hålor, där de sedan lätt kunde fångas.
Hon visade dem, hur de skulle gå upp till ytan
och hämta luft utan att visa mer än näsborrarne,
innan de gingo ned på djupet igen.
Hon invigde dem i den läckra ålens mysterier och
visade dem, hur de skulle söka honom i gyttjan och
lärde dem äta honom från stjärten och lämna
hufvudet kvar. Hon lärde dem konsten att använda
svansen som roder och inpräntade hos dem att
aldrig äta mer af en forell eller en lax än just
den fetaste ryggbiten.
Den lilla familjeidyllen kunde emellertid ej räcka
beständigt. Den rätta jakttiden var inne, och äfven
till denna lilla vrå hade en bold jägare med sina
väl tränade hundar funnit väg. En vacker
morgon hördes hornet ljuda, och det ena kopplet
efter det andra af olika raser och storlekar från
den dumdristige lille terriern till den stora kraftiga
walesiska räfhunden kommo under masterns ledning
ned öfver ängarne emot den gamla pilen tätt följda
af intresserade jägare oeh jägarinnor med sina
utterpikar och långa piskor.
Mamma Utter hade blott sofvit några få timmar,
när hon väcktes af en hornsignal. Först trodde hon
sig drömma, men när ännu en signal ljöd och
skallet af hundar hördes, var ingen tid att förlora.
Ett språng — och en lång strimma drog med
fart nedför strömmen. Det var gråpälsen, som
passerade tätt intill jägarens ben, som han bet
efter, för att ögonblicket därpå skjuta vidare med
vild fart. Under tiden hade ett plaskande midt i
älfven väckt hundarnes uppmärksamhet, och några
sekunder senare hade en späd liten utter gått all
världens väg, under det att hundarne drefvos till
att följa moderns spår uppför älfven.
Vildt gick jakten i flere timmar, ända tills
Mamma Utter trodde sig ha kommit i säkerhet, då hon
ej längre hörde hundarnes skall och därför lade sig
till hvila. Hon hade dock ej hvilat länge, förrän
hundarne kommit alldeles inpå henne och all flykt
var otänkbar. I älfvens vatten glänste strimmor
af rödt, och tjutande drogo sig flere hundar ur
spelet för att slicka de djupa sår, som Mamma
Utters skarpa tänder i kampen för lifvet tilldelat
dem, innan hon öfvermannades. Och när jägaren
höll hennes liflösa kropp, låg hans bästa terrier
stel méd ett gapande sår i strupen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
