Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade en längre tid tagit sig
för att hvarje natt simma nedför
älf-ven, och en gång upptäckte han, att
stränderna togo slut och att en
vidsträckt vattenmassa låg framför honom.
Då förstod han, att detta var hafvet,
som Mamma Utter ibland talat om.
En vild längtan efter att få simma
långt ut och rulla sig i de blå
vågorna grep honom. Men han kände
sig rädd. Han var för liten och kunde
gärna vänta en tid.
På det sätt höll gråskinnet på i två
hela år och uppnådde snart samma
längd och styrka som gubben John
Utter. Han var en utomordentligt
vacker representant för sitt släkte,
isynnerhet när man såg hans
silfverglän-sande päls i månskenet strax under
vattenytan.
Vid denna tid började han erfara
en sällsam längtan efter något
obe-stämdt, men visste ej hvad det var,
förr än han en kväll mötte två andra
uttrar simmande sida vid sida nedför
strömmen. Den ene var en gammal
brun utterhane med vild uppsyn och
ondskefull blick, den andra passade
precis för honom. Då förstod
gråskinnet hvad han längtat efter —
åsynen af den gamle rivalen sporrade
stridslusten, och inom några sekunder
hade han gjort ett anfall mot den
gamle bestens strupe. De kämpade
länge såsom endast uttrar kunna kämpa,
rullande öfver hvarandra, hväsande och
bitande, än vid stranden, än midt i
strömmen. Slutligen hade den gamla
bruna uttern fått nog och grep första
bästa tillfälle till flykt.
Sedan han sålunda tillfredställt sin
stridslust, började gråskinnet göra sin
kur och fann snart, att han var
alldeles oerhördt förälskad i den lilla
blyga varelsen, som sam vid hans sida.
Men efter någon tid tröttnade han på
henne och fann hennes kärleksjoller
fadt och eländigt. En morgon, medan
hon sof, lämnade han henne och sam
ensam uppför älfven.
Några dagar senare mötte han en
annan vacker, mild, brun liten varelse,
som kom emot honom och såg så
ensam ut. I hennes sällskap stannade
han flera dagar och hjälpte henne att
bygga ett bekvämt litet bo och så —
Men om vi en gång börja på att
tala om en utters kärlekshistorier, så
skulle nog inte den här boken räcka till.
Det var åter sommar, och
gråskinnet hade gjort ett besök vid den gamla
pilen och lagt sig till hvila på dess
breda rötter, när hornsignaler och
hundskall ljödo i närheten. Han
undrade först hvar han förut hört dessa
ljud, men kom plötsligt ihåg den
förskräckliga färden, när han såg Mamma
Utter och systern för sista gången. Som
en pil sköt han ned i vattnet, tog
samma väg som sist nedför älfven och
tornade med våldsam fart mot ett
lurfvigt föremål, som han gaf ett
kraftigt bett. I nästa sekund kände han
en hisklig stöt. Det var en spark af
jägaren, som kom honom att dansa
utför med fördubblad fart men som
hjälpte honom ytterligare undan
för-följarne. Den gången sam gråskinnet
fortare än någonsin förr och sträfvade
natt efter natt ut mot hafvet.
Där först unnade han sig grundlig
hvila, tumlade om i de friska böljorna
och började undra, om uttern
verkligen var älfvarnes herre.
UEBERBRETT’L
har länge existerat utomlands. Denna
»Kleinkunst» har för sin kolossala
utbredning mest att tacka Tyskland.
Idén stammar dock icke från detta
land, utan från Österrike. »Brett’1» är
detsamma som varieté, ueberbrett’1
något, som öfverträffar varietén, en
literär varieté. (Som bekant har sådan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
