Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG GEORG AF SACHSEN.
ningen åtnjöto också de kungliga
makarna en odelad vördnad och
tillgifven-het, och då den gamle konungen, som
jämte sin gemål, äfven för flera år sedan
besökte Sverige nu lagt sitt hufvud till
hvila, sörjes han, såsom en äkta
hedersman, icke allenast af sitt eget folk, utan
af tyska nationen i sin helhet både såsom
ädel människa och för hvad han bidragit
till att göra Tyskland enigt och stort.
I sitt äktenskap hade kung Albert inga
barn, hvarför tronföljden öfvergår till kung
Johans andre son prins Georg, född 1832,
som nu bestigit Sachsens tron under namn
af Georg I. Förmäld sedan 1859 med den
portugisiska prinsessan Maria Anna, men
änkling sedan 1884, hade han med henne
två barn, prinsessan Matilda och prins
Fredrik August, som nu är tronföljare.
Den tiden tyckes längesedan
Kaniner och vara förbi, då det polska
ele-harar. mentet i Preussen-Tyskland
hade något att betyda och då
de polska provinsernas deputerade i tyska
riksdagen och preussiska landtdagen
uppmärksammades och smickrades,
kardinalärkebiskopen af Posen-Gnesen hugnades
med kejserlig-kungliga nådevedermälen och
hans företrädare kardinalen furst
Led-schowski, som på kulturkampens tid afsattes
och hölls i fängelse, komplimenterades af
kejsaren. Ingen polsk riksdagsman torde
mera för sitt befrämjande af de kejserliga
planerna på den tyska flottans ökande af
sina kamrater inom riksdagen erhålla
tillnamnet »Amiralsky». Preussens polska
befolkning räknas, med ett ord sagdt, icke
längre såsom kejsarens trogne undersåtar,
utan som ett riksfienthgt element, hvilket
det gäller att om möjligt undertrycka eller
åtminstone inskränka. Ett och ett kvarts
århundrade har förgått, sedan den politiska
våldsbragd fullbordades, som är känd under
namn af Polens delning och som sedan
dess aldrig upphört att vara en källa till
förlägenhet och fara för de tre deltagarne
i dådet: Ryssland, Österrike och Preussen.
Polackarnes öfver all beskrifning djupt
rotade fosterlandskärlek och känsla af
nationell samhörighet ha aldrig ett ögonblick
kommit dem att glömma, att de en gång
varit ett stort och ädelt folk. eller öfvergifva
hoppet om att i en framtid åter förena sina
spridda delar till ett helt rike, och för den
skull vårdas och underhållas polskt språk
och polsk anda med religiös ifver, men bli
på samma gång en påle i köttet på de
nationer, som stympat Polen. Ryssland
har, trots alla grymheter och förföljelser,
icke lyckats russificera sin del af det polska
folket; i Österrike spela Galiziens polacker
en framstående roll, och i Preussen ha tills
dato alla germaniseringssträfvanden visat
sig fåfänga. Furst Bismarck började på
sin tid kampen mot det polska elementet
genom att i de polska provinserna inköpa
stora domäner, hvilka sedermera
utstycka-des till tyska nybyggare. Tiden har
utvisat, att detta medel ingenting förmådde
uträtta. Lika fullt har den preussisk-tyska
regeringen återkommit till detsamma, och
den tyska rikskanslären har motiverat det
med den föga smickrande liknelsen mellan
hararnes och kaninernas fruktsamhet. Som
den tyska stammen, liksom hararne, endast
långsamt fortplantade sig, medan åter
polackerna liknade kaninerna, hvilkas
aflings-förmåga gränsade till det oändliga,
förklarade han, att man måste sätta en gräns
härför genom att på allt sätt understödja
och befrämja den tyska invandringen och
kolonisationen och så mycket som möjligt
söka tränga undan polackerna. I detta
syfte borde domänuppköpen förnyas i ändå
större skala än förut, så att man förfogade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
