Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gummen i en pälsbrämad rock och
agraffprydd hatt, bruden i en praktfull
brokaddräkt samt med den höga,
spetsiga, slöjomhängda hufvudbonaden
enligt tidens mod.
Alla figurerna äro hårdt och kantigt
tecknade, äro stela och otympliga, med
tafatta rörelser, hvilka fel visserligen
häfta vid det samtida nederländska
måleriet i gemen, men här, till följd
af de ovanligt stora proportionerna,
blifva särskildt i ögonen fallande.
Ansiktena äro porträttartadt
karaktäriserade.
Bättre har konstnären lyckats i
åter-gifvandet af accessoirerna. Å butikens
hyllor har han med verklig virtuositet,
minutiöst och sorgfälligt målat kannor
och pokaler af guld och silfver,
agraf-fer, halsband, koraller, nålar och
ringar. En liten konvex spegel på
bordet reflekterar ett gatuparti med tvenne
personer. *)
I museo del Prado i Madrid finnes
en liten, äldre nederländsk tafla i
genrestil, enligt Crowe och Cavalcaselle
erinrande om Petrus Cristus.
Den skildrar huru den heliga
Barbara, läsande i Bibeln, sitter framför
spiselns flammande brasa i ett med den
yttersta detaljtrohet framställdt flandriskt
rum. Den konvexa spegeln på väggen
liksom utsikten öfver ett landskap
genom det öppnade fönstret äro
remini-cienser från Jan van Eyck. Äfven hos
de öfriga konstnärerna finna vi analoga
exempel. Petrus Cristus’ tendens mot
en starkt genreartad uppfattning delas
af den till sitt namn och lif okände
*) Några konsthistoriker, James Weale,
J. A. Wauters o. a. hafva kallat bilden
Den heliga Godebertas förlofning. Alfred
Woltmann har däremot sökt visa att
brudparet är porträtt af tvenne unga personer,
som på detta sätt velat föreviga sitt
förbund. Elegius är deras beskyddare. Taflan
vore alltså af samma art som Jan van Eycks:
Giovanni Ärnulfini och hans hustru i
Londons nationalgalleri, liksom denna blott
»ein hänslisches Denkmal». Repertorium
flir Kiinstwissenschaft. Bd. II, s. 398.
JAN VAN eyck: »madonnan i den götiska
KYRKAN.» BERLIN.
»mästaren från Flémalleit, till hvilken
på senare tiden åtskilliga bilder
hänförts, som förut tillskrifvits den
nyssnämnde eller andra mästare.
Af Bouts, den store koloristen,
hvars färger lysa i en underbar
mättad glöd, vill jag framhålla hans
Passahfesten i Berlins museum. Eöga
skulle man ana en biblisk
framställning, om man ej på förhand vore
underrättad därom. Vi tro oss helt
enkelt se en familjeinteriör, en intim bild
ur lifvet inom hus hos de gamla
neder-ländarne. Något förvånar visserligen
figurernas högtidliga hållning, att de
stå och ej sitta kring det dukade bor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
