Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
relse med de
förut använda.
Tre dagar
senare fanns
Peere död på
stranden under
sin kabel. Man
antog, att han
i onyktert
tillstånd försökt
göra en nattlig
promenad och
fallit ned.
På Peeres
kabel gick
sedermera Samuel
JohnDixon. En
amerikanare J.
E. Jenkins for
* öfver Niagara
kapten vvEHB. på en för kabeln
arrangerad
velociped, med balancerstången under
fotterna, och ännu flere följde deras spår
under årens lopp.
Det är svårt att afgöra om de, som
tagit luftvägen på linor öfver fallen,
eller de, som gått vattenvägen genom
hvirflarne, väckt största
uppmärksamheten, men säkert är, att de förra
sluppit undan med lifvet — ty Peeres död
ägde ej rum under vanliga
omständigheter -— under det att många af de
senare fått släppa till sina lif i
kampen mot det rasande vattnet.
Redan 1861 gjorde den
förutnämnda lilla ångaren »Maid of the Mist»
en lyckad färd genom de rasande
vågorna och hvirflarna i nedre
Niagara-floden, som förut ansetts ofarbar.
Ångaren förlorade därunder blott skorstenen,
men kaptenen, Joel Robinson,
blefdagens hjälte. Sedan dröjde det ett kvarts
sekel, innan någon tänkte på en kamp
emot Niagaras vågor.
Men så mycket djärfvare blef nästa
försök. Sommaren 1883 reste den
berömde engelske simmaren kapten
Mat-thew Webb öfver till Niagara och
hoppade den 24 juli några hundra fot från
hvirflarne ned i vattnet endast iklädd
ett par simbyxor. Med snabba tag sam
han in bland de skummande vågorna
följd af tusentals par ögon från broar
och klippor i närheten. Det var en
ståtlig syn att se honom klyfva de
frustande vågorna under hängbron och
kastas framåt af den snabba strömmen
ned emot hvirfveln. Men där var det
luftiga vattnet ej istånd att uppbära
hans kropp, och det sista man såg af
Webb, var hans hufvud under en
mäktig våg, som i nästa ögonblick slog
honom ned i djupet. Fyra dagar
senare återfanns hans liflösa kropp sju
engelska mil nedanför fallet.
I stället för att afskräcka tycktes
kapten Webbs sorgliga öde ha födt
trotset i fleres hjärnor. Bland dem var
Carlisle D. Grahams, en tunnbindare i
Philadelphia. Många skrattade åt
Gra-ham, när han förklarade sig beredd att
gå ned genom hvirflarne i en tunna
Men på utsatt tid inträffade Graham i
Niagara med en tunna, som han
kunde stå upprätt inuti och afvägd så, att
den flöt i upprätt ställning, och i denna
passerade han ej allenast hvirflarne utan
gick med svindlande fart genom hela
orsen ända ner till Lewiston. Färden
tog trettiofem minuter. Därpå
förklarade han sig ämna göra samma färd
men med hufvudet utanför tunnan.
Färden gick bra, men ett slag af en
våg på vänstra sidan af hufvudet gjorde
honom nästan döf för alltid. Graham
gjorde två färder till samma år och
h vilade sig sedan på sina lagrar i tolf
år. Förra året anträdde han sin femte
tur, men var då nära att duka under,
ty han blef indragen i en hvirfvel, som
behöll honom i öfver tjugu minuter.
Dagen var mycket het, och när
Graham framdrogs ur tunnan, var han nära
kväfd.
Grahams exempel följdes af George
Hazlett och William Potts, som år 1866
gjorde en färd genom hvirflarne, båda
i samma tunna, samt en poliskonstapel
från Boston, W. J. Kendall, som sim-
-A ism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
