Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPRÅKLIGA GENGÅNGARE I DIKTEN.
NÅGRA SMÅ LOCI LIBRORUM.
Af RUBEN G:SON BERG.
»Tn der Beschränkung zeigt sich der
-*• Meister.»
Utan att vilja jäkta detta Göthes
uttryck öfver den gräns, på hvars andra
sida slagordet visar vådorna af sin
koncentration genom att förvandlas till lögn,
skulle man nog kunna våga det
påståendet, att begränsningen inte är den
egenskap hos en mästare, som man
först får ögonen på. Gch inte heller
den egenskap, som kommer våra
hjärtan att klappa hårdare.
Begränsningen är ju alltför vanlig för
att vi skulle vara frestade att anse det
draget som ett kännetecken på något
slags storhet. Snarare förefaller det
oss att vara foreningsbandet mellan de
få och de många, det gemensamma för
mästarna och hjorden. Ehuru det
visserligen då inte är fråga om den
begränsning som Goethe afsåg.
Uttrycksfattigdom och
själfupprep-ning äro gifvetvis inte egenskaper, som
man i första rummet tänker på, då det
gäller herrarna af ordet, de stora
skalderna. Motsatsen är i stället det som
utmärker dem. »Durch persönlichen
Reichthum wird die Gemeinsprache zur
Dichtersprache» säger alldeles riktigt
Fritz Mallthner. Och ändå ges det
fall, då hjorden och de stora samlas
under samma fördömelses tyngd: sitt
språks och uttryckssätts armod.
Jag vill påpeka några hithörande
exempel.
Som vi lätt kunna, öfvertyga oss om,
är vårt eget förråd af ord och uttryck
ganska inskränkt. Inte bara så, att vi
nyttja samma formelaktigt fixerade
uttryck för ett flertal liknande
förhållanden. Detta är snarare en afsiktlig och
högst angenäm lättnad för oss. Att
säga: »god dag»l »hur står det till?»
o. s. v. med ungefär samma ord och
uttryck vid tusentals olika tillfällen, det
är mycket hugnesamt, alldenstund vi
slippa ifrån besväret och obehaget
och tidsförlusten att anstränga oss med
nya uppfinningar för tillfällen, som
lämna oss likgiltiga eller föga berörda.
Det är ett utomordentligt rikt antal
gånger i vårt lif, då vi nödgas ge uttryck
åt ungefär samma själstillstånd eller
för-nimmelseföljd. En skiftning af
uttrycken vid dessa väsentligen likartade
omständigheter skulle belasta våra hjärnor
och talverktyg med en massa onödigt
arbete, som vi kunna vara tacksamma
att slippa ifrån, då det sparar oss för
andra sysselsättningar.
Vi gå emellertid längre i både frivillig
och nödtvungen sparsamhet. Vi nyttja
nämligen också ungefär samma uttryck
för mycket skilda förnimmelser, vi ha
»samma ord i olika betydelser», som
det heter. D. v. s. att vi låta samma
uttrycksmedel stå i tjänst hos högst
o-lika och inbördes ganska stridiga herrar.
Stundom äro vi visst medvetna om att
vi göra orden mångtydiga nog, men
ofta är det oss ganska obekant att vi
kräfva så växlande ting af dem.
Äro redan talspråken ur stånd att ge
olika dräkter åt alla hjärnans brokiga
barn, ökas denna oförmåga hos
skriftspråken. Där äro uttrycksmöjligheterna
förminskade genom tonfallens frånvaro,
och formlerna äro långt flera än man
har en aning om. En undersökning
af tidningsspråket skulle emellertid rätt
snart kunna öfvertyga de tviflande om
att det är ett ytterst begränsadt antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
