Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄNKANS SKÄRF.
Skiss af BETTY VÆRN-BUGGE.
T^et ösregnade, luften var tung och
^ grå och vinden suckade i skorstenen.
Fru Martina Bergström såg ut genom
fönstret och drog rysande schalen tätare
samman kring skuldrorna. Hon
försökte i den sista resten af dagljuset
att hinna stoppa ännu ett par af den
hög med trasiga strumpor, som låg
uppstaplad på det lilla bordet
framför henne, men mörkret växte hastigt,
och med en suck reste hon sig och
gick att tända lampan. Det var ju
bedröfligt att vara tvungen att begagna
lampa så länge, som man måst göra
i vår på grund af storm och oväder,
— fotogenen var ju så dyr och det
hade varit väl, om man kunnat spara
litet på den nu, det gick minsann till
mera än nog i alla fall under vintern.
Om hon ändå kunde slippa att arbeta
mera i kväll hon var så trött och
klockan var visst mycket, — men det
gick nog icke an. Hon såg på
strump-högen och suckade; så tände hon
lampan och skulle just åter taga i
med arbetet, då dörren öppnades. En
liten oansenlig man med slätrakadt
ansikte, grått hår och ett skrämdt,
nästan bedjande uttryck i sina ljusblå
ögon smög sig in och stängde
försiktigt dörren efter sig. Så blef han
stående en stund, därpå gick han med
dröjande steg fram till solfan. Det
låg någonting osäkert, frågande,
famlande öfver mannen och alla hans
rörelser, — han gjorde intryck af att
ständigt vilja bedja om ursäkt för
något. Där han satt ytterst på kanten
af solfan med händerna på knäna och
blicken fästad på sin hustru, var han en
bild af den mest fullständiga hjälplöshet.
— Vill du ha din pipa Henrik? —
frågade fru Martina med sin lugna
litet trötta röst.
— Åh nej, — jag vet inte, det, —
inte ännu i alla fall. — Han talade
i afbrutna meningar, osäkert och med
långa mellanrum.
— Det blir sent annars, — svarade
hon.
— Ja, kanske det, —- men jag
måste nog ut till hönsen ännu en
gång. —
— Är du inte färdig med dem för
idag? —
—• Jag ville bara så gärna se, om
det inte kom åtminstone en kyckling
idag; — det var ju den 6 som jag
lade i äggen, sä i dag är det ju den
dagen, då de skulle kläckas, — eller
hvad tror du? —
— Ja, det är väl så, — svarade
hon ointresserad, — om det på det
hela taget blir några kycklingar; för
det mesta misslyckas det, tycker jag. —
— Ja, ja, — i år ha vi ju ocksä
haft särskild otur med vädret, — kallt
och rått har det ju varit länge, och
det är så svårt att hålla den rätta
temperaturen i äggkläckningsmaskinen
då, ser du — ja, ja, det förstår du
kanske inte. —
— Åh nej, det gör jag nog inte. —
— Och dessutom är nog min
maskin inte vidare bra, ser du — den
är så fasligt gammalmodig, säger
Svenson, — han skulle få en ny från
Stockholm, och den skulle vara så utmärkt;
— åh ja, det är minsann inte svårt
att lyckas, när man har allt, hvad
som behöfves, — det är värre för en
sådan stackare som jag! — Du,
Martina — rösten blef ännu mera
dröjande och osäker, — äro sådana där
moderna kläckningsmaskiner mycket
dyra, — säg mig, tror du, att — —
han teg och såg pä sin hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
