Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dade ut öfver tillvaron i ljus, blid
eftertänksamhet.
»Se, ögonen äro af safirer och
smaragder,» sade den infödde och patern
nickade, men den unge lärde vände
sig emot honom och smålog: »Buddha
ser på mig,» sade han.
»Ser Buddha på er?» utbrast den
andlige. »Det är utmärkt. Hör — vill
ni bli botad, behöfver ni bara säga
att ni vill ha en relik härifrån. Allt
är bedrägeri.»
Den andre sade ingenting dylikt och
singalesen tog de bägge främlingarna
med sig till Buddhas graf. Det var
ett fyrkantigt hvitmenadt rum af några
meters höjd, som låg alldeles ensamt
ute i trädgården, men dit inträdde
ingen, och det var först då han stod
i begrepp att gå som skandinaven
begärde att få se de heliga urkunder,
som förvarades af munkarna.
En af de orörliga gestalterna på
verandan utanför det hvita boningshuset
reste sig och lindade upp en lång,
smal bok skrifven på det urgamla
pali-språket, och en annan visade böcker
af zinkplåt, men singalesen stod
bakom den unge lärde: »Köp ingenting,»
hviskade han, »det är falskt. Vänta.
Jag skall visa något som är äkta.»
»Det var just hvad jag väntade mig,»
utbrast katoliken, när de vände ryggen
åt munkarna. »Anser ni er vara
färdig med detta nu?»
»Färdig 1» upprepade den unge
mannen. Han stod och betraktade
inskriften på några palmblad, som den
infödde räckt honom: »Såå,» log han,
»det är intet bedrägeri, det här? . . .
Jag är inte rik, pater, men det är inte
dyrare än att jag kan ta det med mig
och hvad jag har i min ägo, det —»
»Ja, det blir inte mer äkta för det,»
sade fader Frangois, som redan tagit
plats i vagnen.
Hans reskamrat nickade: »Det är
sant. Hvad jag en gång kallat mitt
bryr jag mig kanske inte om, och det
jag aldrig ägt kan jag gå och sakna
hela mitt lif . . . Ja, det är
besynnerligt, men tror ni inte som jag att själfva
saknaden ibland är något som man
inte ville undvara? Allt beror på hvad
som är det väsentliga. Här är det
meditationer och meditationen —»
»Meditationen, meditationen . . . Om
de meditera aldrig så mycket, hindrar
det dem inte — att försöka bedra sin
nästa. Det hörde ni själf — man kan
aldrig tro dem.»
Främlingen från norden hade lagt
sin hand på låsvredet, men glömde
stiga upp för vagnssteget: »Kanhända,»
sade han, »men det hjälper inte —
Buddha såg på mig.»
»Godt, godt,» var allt hvad
missionären brydde sig om att svara och
den andre fortfor: »Buddha, det är
allt detta ... Se det lugnet — — —
Jag tror inte han var galen — Jansen
menar jag.»
»Hm jaså,» mumlade fader Frangois,
»nej, det kan ju så vara.»
»Ni har väl inte glömt hvad
singalesen sade? Inte för alltid, inte för
alltid . . . Om han också räknat sig
till de fördömda, fick han veta att till
och med helvetet har en öfvergång.»
»Det borde han väl vetat förut,»
smålog den andlige. »De kunde väl
inte lära honom något nytt.»
»Ja, tror ni det?» undrade hans
följeslagare.» Jag tror att man måste vara
på ort och ställe för att fatta detta.
Han glömde sig själf. Han glömde
hela lifvet. Verkligheten blef ett sken
och det overkliga en verklighet. Jag
känner människor som —»
Patern slog ut med bägge händerna,
men den unge lärde slöt sina ögon.
»Så går det för många. Hic jacet,n
hviskade han.
SLUT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
