Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle han representera Sansibar, men fick
nu i stället befallning att resa hem dit.
Han blir emellertid icke myndig förrän han
fyllt tjugotvå år, och under tiden ligger
styrelsen i händerna på ett regentskap under
engelskt presidium. Hans orientaliska höghet
är redan gift och hans sultaninna är elfva år.
E
GUSTAF FREDRIKSON. VAR UPPBURNE
SKÅDESPELARE, SOM NYLIGEN FIRAT SITT
SJUTTIOÅRSJUBILEUM.
Bokhandelsfirman Adolf
En sjuttiofem Bonnier i Stockholm kunde
års gammat den 11 augusti fira sitt
sjut-bokförlags- tiofemårs jubileum, enär
den-firma. samma grundades den 11
augusti 1827. Firmans
grund-läggare Adolf Bonnier var af tretton syskon
äldste sonen till Gerhard Bonnier, som i
Köpenhamn verkat såsom fransk
språklärare, boktryckare och bokhandlare. Han
var sålunda icke obekant med
bokhandels-och bokförlagsverksamheten, då han vid
21 års ålder — han föddes nämligen den
3 maj 1806 — flyttade till Göteborg och
därstädes öppnade bokhandel. Vid denna tid
stod bokhandeln, isynnerhet med utländsk
litteratur, i Sverige på en synnerligen låg
ståndpunkt, och Adolf Bonnier tillkommer
också hedern att ha lyft den till dess
nuvarande höga ståndpunkt. Redan 1829
utsträckte han sin affär äfven till Stockholm,
där han öppnade bokhandel först vid
Västerlånggatan, därifrån han 1831 flyttade till
Storkyrkobrinken och 1839 till Bazaren vid
Norrbro, där den 1875 öfverläts till
Loo-ström & C:o. Äfven i Venersborg, Skara
och Åmål hade Adolf Bonnier filialer
under början af 1830 talet, liksom han äfven
till 1867 hade en filial, Akademiska
bokhandeln, i Uppsala, där han 1879
utnäm-des till universitetsbokhandlare. År 1858
utnämdes Adolf Bonnier till kgl.
hofbok-handlare och afled den 31 mars 1867, då
han efterföljdes af firmans nuvarande
ägare, sonen Isidor Adolf Bonnier, till 1874
i kompaniskap med sin moder Sophie
Bonnier, född Hirsch och syster till den
bekante musikhandlaren Abraham Hirsch.
Jämte sin verksamhet såsom
sortiments-bokhandlare började Adolf Bonnier redan
1830 en omfattande förlagsbokhandel och
gjorde sig bekant såsom förläggare till en
mängd värdefulla arbeten, framför allt till
våra äldre svenska skalders verk. Till dem
höra sålunda Bellman, i en stor kritisk
upplaga, ombesörjd af Carlén, Lidner, fru
Lenn-gren, Stagnelius, Nicander, som flera år var
inackorderad i Adolf Bonniers hus, samt
Emilie Carléns och Fredrika Bremers
romaner m. m. Under firmans nuvarande
ägare, ha förträffliga kartverk — Andrés
atlas — arbeten i populär naturkunnighet
och medicin samt af historiskt och tekniskt
innehåll, fru Lenngrens skrifter i
praktupplaga med Carl Larssons ypperliga
teckningar, praktverket Italien m. m. utkommit.
Firmans nuvarande ägare är född den
15 nov. 1848, är redaktör af Svensk
bokhandelstidning sedan 1876 och har såsom
sekreterare i bokförläggareföreningens
katalogskommitté närmaste tillsynen öfver de
af denna kommitté utgifna katalogsarbetena.
Han är slutligen också stiftare af och
ordförande i Svenska Bokhandlarnes
Understödsförening. Näst firman Nordstedt &
Söner är Ädolf Bonnier Sveriges äldsta
bokförlagsfirma.
Den romerska kyrkan har
Af tiden kyrko- förlorat en af sina mest
fram-furste. stående prelater i före detta
ärkebiskopen af Posen,
sedermera föreståndaren för den heliga
kongrega-tionen de Propaganda fide, kardinalen
grefve Miceislas Ledochowski, död i Rom
den 22 juli och född 1822, således åttio
år gammal. Kardinal Ledochowski var
egentligen rysk undersåte, född som han
var i palatinatet Sandomir. Sin uppfostran
erhöll han af jesuiterna i adelskollegiet i
Rom, och ännu helt ung inträdde han i
den påfliga diplomatien, i hvilken han
befordrades till auditor och nuntius på olika
ställen, till dess han 1865 af domkapitlet
i Posen valdes till ärkebiskop och primas
af Posen-Gnesen. I denna sin nya
ställning gjorde han sig först bemärkt såsom
en hofprelat, hvilken utan vidare vände
ryggen åt det polska partiet för att i stället
förvärfva sig den preussiska kungens ynnest.
Att han sedermera kom på andra tankar,
berodde icke på hans nationalitet. Då
Italien midt under de franska nederlagen
och motgångarna 1870 passade på och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
