Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM GALLÄPPLEBILDNINGAR.
Af ALIDA WESTER.
alläpplen eller för att begagna ett
främmande ord cecidier äro »de
utväxter, som uppkomma på växtorgan,
sedan vissa djur där nedlagt sina ägg,
och hvilka tjäna de ur äggen
utkommande larfverna såväl till boning som
till föda.»
Det svenska namnet är så till vida
mindre godt som dessa bildningar
mycket ofta ej ha den minsta likhet med
äpplen, utan kunna ha mycket
växlande former. Ordets första del, gall, har
emellertid gamla anor, ty det
förskrif-ver sig från ingen mindre än Plinius,
som i sin naturalhistoria med ordet
»galla» betecknar på ek växande,
äpp-leliknande utväxter.
De djur, som genom en retande
inverkan på växten åstadkomma
gallbildningar, äro hufvudsakligen insekter,
bland dessa isynnerhet gallmyggor och
gallsteklar, bladlöss, några skalbaggar
och fjärilar samt några lågt stående
spindeldjur.
Djuren lägga sina ägg på helt olika
växtdelar, på blad, bladskaft, inuti
fröämnen och ståndare, i blads och
blommors knoppar m. m., och
«de blifvande mödrarne
för-stå mycket väl att välja
i sådana platser för sina
( små, där dessa äro väl
skyddade. Ett
hufvudvill-I kor för att cecidiebildning
skall komma till stånd är
F’g-1. dock, att de organ, på
Ett genomskuret ° *
märggaiiäppie med hvilka äggen läggas, äro
en betande larv. Unga Och således
hafva en liflig saftströmning och stark
växtkraft.
De olika slagen af cecidier vi känna
belöpa sig till den ganska aktningsvärda
summan af ungefär 2,000; de kunna
dock inordnas i några få grupper:
De enklaste cecidierna förekomma
i form af päls- eller filtartade fläckar
eller strimmor, vanligen på bladens
undersida. Dylika finnas å bok, lind, lönn,
al, poppel och björnbärsbuskar och
ha fordom ansetts för svampbildningar.
Andra cecidier förekomma på blad
och andra växtdelar i form af
utstjälp-ningar, som kunna ha mycket olika
former. De kunna bilda rynkor och
små pungar, horn och dylikt och
förekomma på alm, slån, hägg m. m. Det
cecidiealstrande djuret vistas inuti
ut-stjälpningen.
Vanliga och mycket i ögonen
fallande cecidier äro de så kallade
märggalläpplena. Hit höra de små bär- eller
äppleliknande bildningar, som
förekomma på ekarnes blad och grenar, på
vide, på nyponbuskar m. fl. (fig. 2).
Inuti en dylik cecidie finnes ett eller
flera rum, hvart och ett bebodt af en
liten larv (fig. 1). Närmast omkring
denna finnes ett skikt af tunnväggiga,
saftrika celler, som innehålla närande
ämnen och kallas märgskiktet.
Omkring detta ligger återigen ett eller två
skikt, som ha celler af en fastare
byggnad. De två yttre skikten ha till
uppgift att skydda larven såväl för torka
som för djurs angrepp; märgskiktet
däremot förser honom med näring. Då
larven kryper ut ur ägget, har han det
ganska väl ställdt för sig, ty han har
sin föda redan färdig i det honom
om-gifvande märgskiktet, och i detta råder
en så liflig nybildning, att allt efter
som han betar utaf det, växa nya celler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
