Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i de socknar de fingo till skanks af
kronan och hvilkas kyrkor de prydde
med roffade, katolska altarskåp.
Må detta lysande namn ej nämnas
här i samband med detta eländel Så
mycket behöfver endast antydas af
mannens förhistoria, att han varit
gardesofficer hemma i Sverige och på sitt
hedersord tappat pengar, hvilka hans
äldre broder fideikommissarien vägrade
försträcka honom, så att han måste
göra sig osynlig. Äfven måtte också
någon kvinnohistoria som vanligt varit
med i spelet. Alltnog, han kastades
ut till den stora soplåren på andra
sidan Atlanten, där det gäller »herre
eller pank.» Men vår »hjälte» kunde
ingenting och visste ingenting heller,
blef omöjlig på östsidan och hade nu
släpat sig långt in till västern, alltjämt
drifven bort af civilisationen och
förande en misslyckad »tramps»* förfärliga
tillvaro. Låtom oss kalla den
bekla-gansvärde blott Per Bengtsson, såsom
han äfven till en del hette.
Han såg ändtligen en rökpelare stiga
upp något till vänster och förstod, att
något mänskligt borde finnas ditåt.
Och som han i alla fall ej kunde komma
torrskodd öfver ån, där han nu stod,
så släpade han sig åt vänster, följande
åns krökningar, tills han kom till ett
näs, där det verkligen stod ett
blockhus, dit han kunde komma utan att
behöfva väta ned sig.
I husets dörr stod till och med
ägaren själf, mr Jonathan Merryman.
Mer-ryman betyder på svenska lustigkurre.
Men mr Merryman såg långt ifrån ut
att vara någon gladlynt karl. Han var
en lång, gänglig, mycket mager man
med vidöppna, vattlagda ögon, mycket
erinrande om en instängd kalfs, som
stirrar ut öfver en grind. Detta
förvånade kalftycke undanträngdes dock
fullständigt af de långa, inslipade reff-
* Ungefärligen motsvarande vår »luffare.»
lorna kring den roflystna, tätt
hop-knipta munnen.
Mr Merryman var till börden en
skotte, som emigrerat till New York, där
han grundlagt en affär, den där af
bristande kapital gått öfver ände.
Ruinerad, men långt ifrån tillintetgjord
som en sann affärsman egnar och
anstår, hade han dragit sig undan till
denna vildmark för att — som det så
vackert heter — »spotta i händerna
och ta bättre tag.» Han hade föresatt
sig att här bryta en väg till välstånd
genom sin sega energi och sina
naturliga gåfvor, hvilka, likt de flesta
skottars, icke voro så klena. Det är ett
tänkande och uppfinningsrikt folk.
Mr Merryman tycktes också ha fått
tur på senaste tiden. En
järnvägslinje hade dragits fram ett stycke från
hans plats, så att han fått sälja en
hop förnödenheter åt järnvägsarbetarne.
Och som han äfven vetat göra sig
bekant med ingenjörerna och kunde prata
för saken, så var han inte utan hopp,
att en järnvägsstation med tiden skulle
öppnas i närheten af hans blockhus.
Och hvarför kunde inte sedan en stad
växa upp där? Han hade sedan länge
haft sina ögon på den där slätten.
Tänk, hvad där skulle bli skönt att
få dela upp tomter, som skulle stiga
med hvarje hushåll, som sloge sig ned
där!
Men detta var blott framtidsdrömmar
och under tiden måste han gno och
pina ur stället allt hvad sugas kunde.
Han begagnade sig också till fullo af
sina naturliga fallenheter, bland hvilka
han höll sina mekaniska gåfvor för att
icke vara de sämsta.
När vår Per Bengtsson ändtligen
släpade sig fram till byggningen och
upptäckte mr Merryman i dörröppningen,
hälsade han så ödmjukt som göras
kunde i detta demokratiska land och
suckade: »För Guds barmhärtighets
skull, min herre, låt mig få stiga in
och få en bit mat. Annars går jag
alldeles åt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
