Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höken tar dom. Dom hyllar sig till
hvem som helst, mamma eller inte
mamma, dom där små kräken.
Somliga pratar om instinkten och de
naturliga känslorna, men det är bara
draf-vel. För resten, hur fan ska äggen
ha reda på hvem som värpt dem, hvad?
Det vet inte ens hönorna själfva.»
Nej, det fann också stackars
Bengtsson inte vara mycket troligt.
»Nå, nu har jag, som sagdt var,
bara få höns och dom ä i full fart
med till värpa, så det vore synd att
upptaga någon af dom att vara mamma
åt dom här kycklingarna, förstår du.
Och därför har jag nu tänkt ut, att
du, om du ändå inte duger nånting
till, åtminstone kunde duga till höna
åt kycklingstackrarna eller hvad tror du
själf?»
Per Bengtsson stirrade förbluffad på
skotten. Skämtade han månne? Nej,
han såg så allvarlig ut som en skotte
någonsin kan, och det vill inte säga
litet. »Skulle jag vara höna?» frågade
han fundersamt. »Huru skulle jag
kunna vara det?» återtog han med
strängaste allvar och för öfrigt ej utan
ett intresse, som han inte på länge
känt för något.
»Åh det är inte svårt,» upplyste
skotten uppmuntrande. »Det är ingen
konst, bara att vara påpasslig.
Kycklingarna samla sig under krinolinen och
kjoltrasan, som de hålla för hönans
vingar och så är det bara att sitta stilla,
till att börja med. Om någon kilar
ut, så ropar du ’pull, pull’ och lär dig
skrocka som en höna, så kilar den
lilla bytingen nog tillbaka. Du ska få
sitta i hönshuset om ett par dagar, så
att du riktigt lär dig den rätta tonen.
Hönsen ä utaf engelska Dorkingsrasen,
de styfvaste som finnas, fast dom ä lite
kitsliga att uppföda. Kycklingarna ska
ha kokt potatis och litet köksaffall, och
det få vi tala vid mrs Merryman om.
När dom bli så stora, så dom kan
föda sig själfva, så får du gå ut med
dom och söka upp så’na ställen, där
dom kan krafsa efter maskar och så’nt
dom tycker om. Det där visar dig
ditt sunda förnuft — så litet det än
är — när du fått studera deras vanor.
Nå, är det här så svårt att förstå —
jag tycker du ser så undrande ut?»
Åhnej, inte var det så värst svårt
att förstå, men det var ej öfver
kycklingsproblemet Per Bengtsson grubblade,
utan fastmer öfver det skamliga uti,
att han, ättlingen af hjältar, skulle vara
reducerad till att agera höna, klädd i
kjol. Om han varit en smula filosof
eller haft en gnista humor i sig, skulle
han nog inte tagit situationen så
bittert. Men nu besatt han ingendera
delen, utan hade endast den gamla,
traditionella, officerliga fåfängan, som
uppreste sig och kom till utbrott inför
en sådan ytterlighet af manlig
förnedring.
Han reste sig upp, körde ut bröstet
och antog en stram, martialisk hållning,
hvilken tedde sig underbart lustig
gentemot den trasiga kjolen, som pöste ut
af krinolinens tryckning.
Skotten betraktade denna märkliga
förvandling med tydlig häpnad, men
han blef ännu mer förvånad, när Per
Bengtsson utbröt: »Mr Merryman, jag
ber om förlåtelse, men det här går för
långt, verkligen alldeles för långt. Jag
medger, att jag står i en viss
tacksamhetsskuld till er, sir. Jag medger
också, att jag ingenting kunnat göra för
att afbetala denna tacksamhetsskuld
och göra mig förtjänt af den kost jag
ännu får. Men ni må veta, att jag är
en man, som sett bättre dagar och för
hvilken det i själfva verket innebär
höjden af förnedring att nödgas
underkasta mig smäleken att sitta och agera
höna åt edra kycklingar, sir!»
»Kors, jag tänkte du öfvervägde,
huru du skulle gå i land med saken
och då kommer du stickande med
högfärd, din arma usling!» röt skotten
vredgad. »Nej, sådant ska du alldeles
lägga bort, när du kommit öfver till
Amerika, din galning. Högfärden stoppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
