Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är bra som det är, mr
Merry-man, jag förstår hvad ni menar. Men
att jag pinades att tjänstgöra som höna
hos er, var det bästa som kunde hända
mig under nuvarande omständigheter,
nu, då jag verkligen blifvit en lord.
Jag önskade, att alla lorder kunde få
genomgå en sådan skola som jag hos
er, så skulle världen komma att se
betydligt annorlunda ut. Apropos det,
så skulle jag gärna vilja köpa af er
den där krinolinen och kjolen. Jag
ska betala dem bra, liksom jag gärna
vill ersätta er för kost och logis här,
hvilket ni nog tycker, att jag inte
tillräckligt ersatt med mitt dåliga arbete
eller hur?»
ȁh, ers lordskap, naturligtvis har
jag endast att be om förlåtelse för mitt
brutala uppförande emot ers nåd —
det är allt. Hade jag kunnat ana, att
en lord kommit till mig, skulle jag
aldrig tänkt fordra af honom något
arbete, emedan jag väl vet att höga
adelsmän icke kunna vara hemma i
sådant. Det är ju naturligt. Ers
lordskap hade bara behöft säga ett ord,
så — —»
»Ja, jag förstår. Men nu är det
bra som det är och jag ska bara be
att få krinolinen och kjolen, så är allt
klart emellan oss,» afbröt Per
Bengtsson skottens lidelsefulla svada.
Det återstod nu ingenting annat än
att återvända till farmen. Under vägen
gjorde sig Per Bengtsson af krögaren
underrättad om traktens topografi och
erfor därvid, att en liten stad redan
blomstrat upp 5 mil från där nu
järnvägs-arbeten försiggingo. Han beslöt genast
begifva sig dit, emedan i sådana hastigt
grundade samhällen finnes till salu
allt hvad nödtorftig civilisation kräfver.
Han frågade värden, om där äfven
fanns någon fotograf. Fotograf ja,
sådana hade de där redan inte mindre
än fem stycken. Dit samlades alla
möjliga handtverkare och handlande och
var någon bransch orepresenterad, så
skyndade genast representanter dit.
När de framkommo till farmen, bad
Per Bengtsson skotten hämta fram
krinolinen och kjolen och lägga in dem i
en säck, emedan han ville köpa dessa
för honom så minnesvärda persedlar.
Han frågade om priset.
Skotten blef förvånad. Han kunde
alls inte fatta, hvarför den besynnerlige
herrn ville draga med sig sådant skräp.
Men han hade hört, att lordar i
allmänhet voro excentriska, och som han
var en närig man, så begärde han två
dollars för hela subberten.
Per Bengtsson tog genast fram en
banknot på 100 dollars. Mindre
belopp hade han nu inte. Mr
Merry-mans högaktning kände inga gränser
vid åsynen af sedeln. Han kunde icke
ens växla och gifva tillbaka. Krögaren
såg det och som han var en lika
praktisk man som skotten, tog han några
lösslantar ur fickan och lämnade mr
Merryman, i det han anmärkte, att det
ändå var bra betalt för en gammal
krinolin och kjol. Han förstod sig
tydligen icke på hvad som menas med
’affektionsvärde’. Men Per Bengtsson
kände det och uppmanade krögaren
att lämna mr Merryman tio dollars,
hvilka han skulle återbetala, när de
kommit till värdshuset och han kunde
få sin banknot växlad.
»En lord är en lord,» stammade
skotten vördnadsfullt, i det han bugade
sig djupt för sin forne tjänare.
Under det sakerna inpackades, gick
Per Bengtsson in i hönshuset och slog
sig ned på den kubbe, där han setat
under tiden han gjorde tjänst som höna.
Han framdrog åter brefvet från
ministern och räknade först sedlarna, som
han fann tillsammans utgöra tusen
dollars. Och så genomgick han grundligt
skrifvelsen, hvilken han först blott
flyktigt ögnat öfver.
Det var en egendomlig känsla att
sitta där i hönshuset och läsa detta
bref, hvari han erfar, omnämndt i de
mest grannlaga, diplomatiska fraser,
hurusom hans äldste broder aflidit och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
