Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trä. Men med den förtjänade han sitt
bröd, ty ur den framlockade han trolska
toner och var därföre gärna sedd vid
de höga bojarernas och de rika
köpmännens gästabud. Betagen lyssnade
enhvar till hans ljufva melodier, och
till och med gamlingar frestades att
tråda dansen vid hans glada
harpo-spel.
Hände så en vacker dag, att ingen
bjöd honom på gästabud. Sorgsen
irrade han omkring på Ilmens strand och
spelade för sjöns invånare. Vattnet
började sjuda, så att han förfärad
ilade hem till Novgorod. Där grinade
nöden emot honom, och han återvände
för att låta sin harpa klaga vid de
svala böljorna. Ånyo upprördes de,
så att han förskräckt skyndade därifrån.
Än en gång skyndade han ned till Ilmen,
satte sig på en hvit klippa och lekte
på sin harpa. Då sjöd och svallade det
i djupet, och upp steg hafvets kung.
»Du spelar så ljuft, så härligt», sade
han. »Hör på, Sadko från Novgorod!
Hvad skall jag gifva dig till belöning
för det nöje du beredt mig, för din
tjusande musik? Vill du hafva en skatt,
som ingen mäktar räkna? Vänd åter
till Novgorod och slå vad med stadens
köpmän om ditt hufvud mot alla de
rika varor, de äga i sina bodar, att det
i Ilmens sjö finnes fiskar med fenor af
guld. Och när du gjort det, knyt ett
nät af silke och kom hit, så skall jag
skänka dig tre fiskar med fenor af guld.
Då blir du rik, Sadko.»
Snart blef Sadko bjuden på gästabud,
och köpmännen trakterade honom med
så mycket vin, att han blef drucken och
började skryta: »Hören, I Novgorods
köpmän! Jag känner till ett under: I
Ilmens sjö finnes det fiskar med fenor
af guld.»
De andra skrattade: »Ej finns det i
Ilmens vatten fiskar med fenor af guld.»
Men Sadko stod på sig och sade:
Låt oss hålla vad. Jag slår vad om
mitt hufvud och I om hvar sin bod
full med varor.»
Trenne köpmän befunnos villiga att
gå in härpå, och så knöto de ett
nät af silke och gingo ned till sjön för
att fiska. Tre gånger sänktes nätet i
böljorna, och tre gånger uppdrogs en
fisk med guldfenor.
Sadko vann sitt vad. Det dröjde ej
länge, förrän han var Novgorods
rikaste köpman. Han byggde sig ett palats
af hvita stenar, och däri ordnades
allting såsom på himlahvalfvet: solen,
månen och stjärnorna liksom på himmelen.
En gång gaf Sadko ett stort
gästabud och inbjöd Novgorods äldste och
dess rikaste köpmän. Sedan de ätit och
druckit af hjärtans lust, började de alla
att skryta. En prisade sina omätliga
skatter af guldpengar, en annan sin
öfverlägsna kroppsstyrka, en tredje sin
oförlikneliga häst, en fjärde sitt ärorika
fosterland, en klok sin åldrige fader,
en oklok sin unga hustru. Så upplät
den äldste sin mun och talade: »Alla
hafva vi här hederligt förplägat oss,
druckit och prisat oss själfva; endast
du, Sadko, har tegat.»
Harpolekaren svarade: »Hvarför skulle
jag skryta? Allt går mig väl i händer,
mina skatter äro oräkneliga, med mitt
guld kan jag köpa alla varor i
Novgorod, både goda och dåliga och lasta
dem på mina skepp.»
Tviflande invände den äldste: »Ej
finnes en man så rik, att han förmår
köpa alla Novgorods varor.»
Men Sadko stod på sig, och så slogo
de vad om trettio tusen rubel.
I dagningen steg Sadko upp, väckte
sina tjänare och gaf dem guld, utan
att väga eller räkna det, och sände
dem ut till köpmangatorna, och själf
begaf han sig till de långa raderna
med handelsbodar. På aftonen fanns
i hela Novgorod ingenting mer att
köpa. Till sist gick han till
lergodshallen och köpte alla spräckta krukor
för att få det nöjet se de små barnen
leka med skärfvorna.
Följande dag vandrade han åter till
torget och fann där två gånger så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
