Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tullens afskaffande är det politiska, att
det skulle vara ett ingrepp i det
bestående tullsystemet hvilket man af alla
krafter vill undvika. Nu kan jag väl
säga, att jag kanske lika mycket som
någon annan person varit verksam vid
åstadkommandet af det tullsystem som
f. n. råder, och jag försäkrar att mitt
intresse för vidmakthållande af detta
system är lika lifligt som någon annans.
Men jag påstår att om man vill
bibehålla detsamma, bör man vidtaga de
ändringar i gällande bestämmelser som
kunna finnas möjliga och lämpliga.
Låter man systemet öfvergå till dogm,
kommer det såsom andra dogmer att
slutligen falla. Får det åter vara hvad
det bör vara — en praktisk sak som
kan ändras allt efter som förhållandena
ändra sig, kunna vi ha förhoppning att
det mycket länge blir bestående.
Men det var på ett annat område
som exc. Boström ännu grymmare
gäckade protektionisthögerns förhoppningar
och det var på det unionella. När
statsminister Boström kom till makten,
höll Steens första minister som bäst på
att regera i Norge. Nu skulle
vänsterns drömmar om egna konsuler och
egen utrikesminister naturligtvis genast
realiseras och med allt större hetsighet
framställdes det krafvet att
konsulatfrågan skulle afgöras af Norge ensamt.
Den vore icke såsom unionell upptagen
i riksakten. Statsminister Boströms
hållning var inför dessa pockande röster
värdig och fast, men på intet sätt
utmanande. Detta fick sitt uttryck till
en början i d. v. utrikesministern grefve
Lewenhaupts bekanta uttalande till
statsrådsprotokollet af den 14 jan. 1893
om svenska regeringens villighet att
vara med om ett förslag att
utrikesministerposten skulle kunna beklädas
äfven af norrmän. Konsulatfrågan tog,
såsom man torde erinra sig, riksdagen
själf om hand och afgaf samma år den
bestämda förklaring att den förbehölle
sig att bli hörd innan ändringar i det
gemensamma konsulatväsendet företoges
— en förklaring som upprepades år
1895. Då hade svårigheterna i Norge
ytterligare stegrats och exc. Boström
begagnade sig så af en utväg som icke
anlitats sedan år 1853. K. M:t
begärde af riksdagen hemliga deputerade
och i detta hemliga utskott uppgjordes,
såsom det säges, planen för den
unionella politiken. Samma år efterträddes
utrikesministern grefve Lewenhaupt af
grefve Douglas och på hösten följde
tillsättandet af unionskomitén. Under
dess tvååriga arbetstid dämpades i
af-sevärd grad unionskonflikten och den
medförde ur denna synpunkt betydande
nytta, äfven om dess arbete icke ledde
till positivt resultat.
Under tiden hade den norska
flaggfrågan blifvit allt mera brännande och
då stortinget för tredje gången beslutat
införandet af den s. k. rena
handelsflaggan, var beslutet lag. Då grefve
Douglas såsom utrikesminister vägrade
notificera detta flaggbeslut för de
utländska makterna, afgick han och exc.
Boström notificerade flagglagen. Han
hann under denna provisoriska
utrikesministertid äfven utnämna sändebud i
Petersburg och generalkonsul i London,
på hvilka poster norrmännen gjort
anspråk, så att hr Lagerheim icke
be-höfde mötas af några obehagligheter vid
tillträdandet, utan hade carte blanche.
Det var icke första gången som
statsministern ställde sig i breschen på
detta sätt för att bespara en
fackminister strider och pressfäjder, liksom han
oupphörligen under riksdagsdebatterna
stod en hotad kollega manligen bi.
Särskildt borde de under större delen
af hans statsministerskap fungerande
krigsministrarne och sjöministrarne
bevara ett tacksamt minne af
excellensens kraftiga stöd, och såsom den icke
minst lysande bragden torde den få
betecknas, då statsminister Boström och
d. v. civilministern v. Krusenstjerna
den 30 mars 1898 efter en debatt,
den längsta under senare åren i Första
kammaren, genomdrefvo byggandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
