Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRDSHUSET.
NOVELL
FÖR VARIA AF
MARIA JOUVIN.
T T\å utkanten af en stor skog, där
’ skott gärna falla under förbjuden
tid, uch förbi hvilken körvägen till
närmaste stad stryker fram, ligger
Califor-nia värdshus.
California värdshus var ett värdshus
i den gamla goda stilen med af väder
och vind illa handterade väggar och
på kalkrappad fot, där fanns också
en svalgång; som med sitt
ålderdoms-mörka, genombrutna räckverk löpte
huset rundt och där månen roade sig
med att under klara nätter byta de
djupaste skuggor i blåhvitt ljus och att
sänka oigenomträngligt mörker dit
dagsljuset annars hittade. I källarsalen, som
var låg och tyngd af ett mörknadt
ektak, fanns en vidöppen spis, i hvilken
alltid en stilla eld glimmade, där fanns
också en hel del olikformade flaskor
af kulört och mångfrestande innehåll.
För flere år sedan hade det hållits
landthandel här, men rörelsen gick slut,
och handelsmannen kunde en dag räkna
flera skulder än han räknade är, han
ägde inte spiken i väggen, som man
säger — hvilket ju för en svag
karaktär ibland kan gifva anledning till
åtskilliga dårskaper — och en vacker
månskensnatt på efterhosten -— månen
var just i första kvarteret och särdeles
lysande — skar han halsen af sig inne
på loftet bredvid svalgången. Huset
råkade efter denna händelse i vanrykte
och fick stå öde i många år, ty med
ett så hemsökt ställe följde olycka,
sade folket i trakten; men då Petter
Haagen kom tillbaka från Californien,
där han i många år drifvit
värdshus-rörelse i ett guldgräfvaredistrikt, köpte
han tvärt det gamla huset, inseende
dess präktiga läge för värdshusrörelse;
— med den döde mannens skugga
hade han ingenting att skaffa, sade
han — och hängde tvärt upp sin gamla
krogskylt från Western Point, på
hvilken man kunde se en naken man
dricka sig otörstig ur en förgylld ankare,
dricka sig så otörstig att det röda vinet
rinner bredvid hans mun och färgar
hans bröst och knän med sitt röda blod.
Petter Haagen hade gissat rätt, ingen
vägfarande kunde resa förbi det gamla
värdshuset utan att stanna och titta på
dess skylt, stiga in och smaka på dess
vin, och när rörelsen efter en kort tid
riktigt blomstrat upp gifte sig Petter
Haagen med dottern till den förre
ägarens borgenär och tog sin systerson
Jonas till sig som hjälp och biträde
vid räkenskapernas förande.
California värdshus blef just hvad
Petter Haagen ville hafva det till, ett
värdshus i den gamla goda stilen, där
elden stilla brann både natt och dag,
där man vid hvilken tid som helst på
dygnet kunde få torka en våt kappa
framför spiseln, och där kalkon på
spettet inte hörde till sällsyntheterna.
— Under marknadstider särskildt rörde
sig här också en liflig blandning af
mångahanda folk, af välmående bönder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
