Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte och han tänkte det ej heller, det
rann som en blixtlik hviskning genom
hans blod och förgiftade det.
Petter Haagen hade så till vida ett
lätt sinne, att han efter att ha
duktigt smakat på vinet från Frankfurt,
ätit sin middag och tagit sin
middagslur, kallade sig själf för en värkligoch
fullkomlig åsna, han gick dock icke
denna kväll som vanligt ut i
trädgården för att beundra tulpanbäddarne
utan direkt upp för svalloftstrappan
och in på den lilla nybyggda kammare,
som han låtit inreda åt sig och sin
unga hustru, då han gifte sig. —
Under hela sitt långa, sträfsamma lif hade
Petter Haagen aldrig kännt hvarken
hvad trötthet eller missmod ville säga,
denna kväll gjorde han det, det
föreföll honom som om bölja på bölja från
något stort okändt mörker stötvis
kommit rullande in öfver honom och gjort
honom matt och tung till både kropp
och själ, och han tyckte att luften inne
i den lilla sofkammaren blef kväfvande
och nästan omöjlig att andas.
Han gick fram till fönstret för att
öppna det, då hans blick fångade en
på fönsterbrädet liggande mindre bok
i hvitt band och med ett blödande
hjärta på pärmen, den bok Petter
Haagen alla morgnar och aftnar såg i sin
hustrus hand.
Petter Haagen öppnade den och
betraktade noga den färglagda gravyren
på dess första sida, den helige
Sebastian fastbunden vid trädet,
genomborrad och blödande, betraktande de
för åskådarne osynliga vedersakarne
med en fjärrskådande djupt
smärtdruc-ken blick.
Petter Haagen satte sig på bänken vid
det lilla fönstret med boken öppen
framför sig på fönsterbrädet och blicken
riktad än på den utanför svängande
skylten än på helgonet i
andaktsboken, och medan Petter Haagen vände
bladen med den helige Sebastians hi-
storia mellan sina händer, föllo många
tankar honom i sinnet. Icke minst
föresväfvade honom de förflutna årens
arkadiska lugn, och det föreföll honom
nu som om detta lugn genom något
hemlighetsfullt hokus pokus plötsligt
på ett rent af oförklarligt sätt glidit
undan till ett oupphinneligt fjärran och
aldrig mer skulle komma åter. Huru
eller hvarför det kändes så, skulle
Petter Haagen ej kunnat förklara, hvad
han visste var blott — att ingenting
hade händt.
Petter Haagen måste dock erkänna
att han hade haft tur här i världen
och det icke minst sedan han
återkommit till hemlandet, allt hade gått
honom så väl i händer som han
någonsin kunnat önska eller ens drömma
om och Californiamannen — som
värdshuset troligen kallades efter skylten
och dess tidigare öden — tycktes ej
ha lidit något men af att en afskuren
hals gömde sitt hemska minne under
det gamla brutna taket, dock sin
föregångares tragiska slut hade Petter
Haagen alldeles glömt och var dessutom
alldeles för litet djupsinnig för att tro
på skuggan af en skugga, det föll
honom lika litet in att tänka på detta
som det t. ex skulle fallit honom in
att tänka på huru sällan källsprången
från en gammal mans och en ung
kvinnas hjärtan blandas. Petter Haagens
tankar gingo i helt andra fåror, de fingo
vid detta tillfälle till och med en hittills
oanad rörlighet, och mycket gammalt
gods dök också upp och ner för hans öga.
Men hur Petter Haagens tankar än
irrade omkring, något fäste funno de
likväl ej, de stannade vid
obetydligheter och halkade förbi det som
kanske borde haft väsentligt värde. Som
nu tulpanodlingen i trädgården, länge
uppehöllo de sig vid denna, och Petter
Haagen undrade öfver hvad nytta detta
hans hustrus infall — som han kallade
det — egentligen medfört, då det ju
aldrig fick säljas en blomma, dock
föranleddes han till dessa funderingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
