- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
602

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mest däraf att systersonens ansikte
oupphörligt visade sig bredvid den
helige Sebastians på gravyren. Men från
tulpanodling i allmänhet och till hjärtats
källor är ett himmelssprång, och denna
salto mortale förmådde ej Petter
Haa-gen utföra, dess bättre för honom.
Dock bör här man icke påbörda Petter
Haagen hans eget förklenande
omdöme af att vara en verklig och
fullkomlig åsna, han saknade visserligen
all lutning mot det mystiska, men till
gengäld hade han fått en annan
oförliknelig egenskap, han var misstänksam.

A

*



Jonas Haagen har arbetat intill sent
och efter midnatt uttröttad kastat sig
påklädd på sin trånga bädd i det lilla
kontoret innanför värdshussalen.
Bredvid räkenskapsboken på pulpeten
glöder i ett guldfärgadt glas en högröd,
hvitstrimmad tulpanblomma, han ser
tydligt dess fina, svängda linjer klart
teckna sig mot den ljusa måndagern
utanför det smårutade fönstret — och
med sin själs öga ser han en kvinna
böja sitt hufvud öfver blomman och
åter upplyfta det och omsluta honom
med sin blick, ombölja honom med
ett haf af blåa flammor, i hvilket han
med slutna ögon och darrande pulsar
förnimmer sig sjunka — — —

Jonas Haagen vänder sig oroligt på
sin bädd; i detta ögonblick hör han
någon röra sig i källarsalen och ser
huru en skugga i måndisen glider öfver
dörrens glasruta och han påminner sig
plötsligt att morbrodern som vanligt ej
denna kväll genomgått räkenskaperna
för dagen, dock innan han hunnit tänka
tanken ut har dörren ljudlöst öppnats
och Petter Haagen inför den häpne
systersonens ögon kommit in i
kammaren. Några ögonblick står han liksom
lyssnande kvar vid dörren, men går
sedan på tå fram till pulpeten och
slungar tulpanen ut genom det öppna
fönstret, och smyger därefter bort till
Jonas bädd öfver hvilken han böjer

ett hvitt gipsansikte med hotfullt
brinnande ögon. Jonas Haagen trycker
sig förfärad intill väggen, då han
känner morbroderns heta andedräkt öfver
sitt ansikte, gör en våldsam
ansträngning för att kasta sig ur bädden -— och
vaknar.

Svetten pärlar utefter hans tinningar
och han påminner sig med en rysning
att han lämnat fönstret öppet. Han
stiger darrande upp och stänger det,
hvarefter han börjar kläda af sig, och
sedan han tändt det lilla låga ljuset,
lägger han sig att läsa i en gammal
andaktsbok, som han fått af sin mor,
och som har sin plats på hyllan öfver
hans hufvud. Men tankarne äro på
flykt, den röda tulpanen på pulpeten
lämnar honom ingen ro, och han
stiger upp och lyfter den dit där hans
öga ej kan nå den. Han lägger sig
åter och försöker fatta innebörden af
den helige Sebastians historia. Den
helige Sebastian — Jonas Haagen lyfter
upp sitt hufvud och för hans öron
ringer plötsligt Deborah Haagens ord
då han kom ut på trappan i dag:

— »han liknar helgonet i
andaktsboken, han liknar den helige Sebastian,
det är den helige Sebastian.» Det är

— Jonas Haagen rycker till sig den
lilla spegeln, som hänger bredvid
honom på väggen, och med vidöppna
ögon betraktar han sin bild i dess
blanka djup, och han jämför
spegelbilden med gravyren i boken, men
kan ej finna likheten.

Det är den helige Sebastian — —

Ah — pilarne i bröstet —! Jonas
Haagen har slungat spegeln långt ifrån
sig, och med handen tryckt mot sitt
våldsamt bultande hjärta börjar han
åter läsa helgonets historia.

Timmame gå, kommer ej morgon
snart. Han spejar öfver bokens blad
om ej gryningen snart skall färga
rutornas dunkla glas, då en skugga
skymmande bort det allt mera matt
brinnande ljuset kastas öfver bädden.
Jonas Haagen ser hastigt upp. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0776.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free