- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
608

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rådet N. von Rosenstein,
statssekreteraren E. Schröderheim och kanslirådet
grefve G. F. Gyllenborg. De af dessa
valde voro: öfverstekammarjunkaren G.

M. Armfelt, lektor C. G. Nordin,
bibliotekarien C. G. Leopold, rektor J.
Murberg och extra kanslisten N. L.
Sjöberg.

Intet kan bättre vittna om
snillekonungens höga afsikter med Svenska
akademien och hans utomordentliga
förmåga att i ord kläda sina väl
öfver-lagda tankar än det tal han höll vid
akademiens instiftelse, hvarför det här
återgifves i sina hufvudpunkter.

Att befrämja allt som kan lända till Rikets
nytta, är städse mitt högsta syftemål; att
bidraga till svenska namnets ära, är min
största önskan. Dess namnkunnighet,
utspridd kring Europa genom dess segrande
vapen, har ofta gjort dess medborgares
bekymmer, då det upphöjt dess glans. En
annan ära återstår oss ännu att förvärfva,
den som är vitterhet och bokliga konster
följaktig, som trotsar tiden och den
vanskliga lycka som eröfringar åtföljer, men som
försvinner med deras förlust. Den kan
endast vinnas i lugna tider, där inhemsk
sämja, utländsk säkerhet tillåta snillen att
sig lemna fritt till den eld som upptänder
dem, och som döljes, fast ofta den födes,
i oroliga tider. Men om en lång fred, en
ostörd ro bidrager till ett Rikes väl, till
undersåtares sällhet, så föder den oftast af
sig en orkeslöshet i själen, som alstrar
barbari och förkolnar de snillen, som i andra
tider upplyste och hedrade fäderneslandet.
Ty menniskoma äro så skapade, att
endast rörelsen uppeldar dem, att de äska
starka driffjädrar att upptäcka de gåfvor
naturen dem gifvit, att lugnet, under
hvilket de äro allena lyckliga, förbereder större
välfningar, då ej en forsigtig vaksamhet
bereder dem tillfällen att göra sig nyttiga
och vidfräjdade, och hindrar dem, genom
hoppet af ära och namnkunnighet, att falla
i en lättjefull dvala, lika farlig för dem
som för det allmänna.

Den täflan, den liflighet, som
vetenskaper och vitterhet uppväcka, är det enda
medel att i lugna tider bibehålla den värma
i sinnen, som kan tjena fäderneslandet och
dana i fredens sköte de medborgare,
hvil-kas själar en gång kunna bidraga att frälsa
Riket då stormar uppväckas.

Men utan språkets namnkunnighet i
främmande länder, blifver deras ära, som
i vitterlek det odla, ej kunnig; och utan

dess stadgande med säkra lagar blir dess
namnkunnighet omöjlig; ty utan stora
skribenter blir ej språket kändt, och utan säkra
reglor kan ej ett språk väl skrifvas.

Det är till detta stora verk jag lägger i
dag den första grundval, och det är Eder
jag utsett att stifta för språket lagar, att
fullborda mitt verk.

Till detta fordras kunskap, vitterhet,
lärdom och smak; desse äro oskiljaktige till
ändamålets vinnande, fast de sällan äro
förenade. Derföre fordras ett samhälle,
sammansatt af dem, som, brinnande af
kärlek för vitterhet, hafva fritt följt sin
böjelse och endast sysselsatt sig med dess
yrken; af dem, som genom en vidsträckt
lärdom stadgat sina omdömen på grunder,
som tider och sekler dem förelagt; af dem,
som i Rikets högsta värf, eller i allmänna
sammanlefnaden, ifrån barndomen stadgat
deras smak, genom den noggrannhet de
stora embeten de beklädt alltid äska, eller
genom det ständiga ombyte af menniskor
deras kall kräft af dem att umgås med,
hvilka nödvändigt fordra en aktsamhet i
tal, ett noggrant val af ord, som utgör
den fina känslan, hvilken gifver hvart ord
sin rätta mening och föreskrifver den gräns,
öfver hvilken de ej kunna föras.

Om ett samhälle, på sådant sätt förenadt,
kan bidraga till det verk jag nu påsyftar,
hvad skall jag ej hoppas af det samhälle
jag nu stadfäster, då, vid dess första
stiftelse, jag ser det af sådana lemmar
sammansatt, hvilka jag nu till dess inrättande
har utnämt ? Och det är ej en ringa ära för
min regering, att under min spira se sådana
Herrar och Män förenade, somlofva Svenska
språket så mycken heder, och som visserligen
blifva en gång af det hedrade. Hvad
skall ej samtiden vänta af en inrättning,
som i sin första början lyser af sådana
ledamöter; men huru mycket större blir ej
efterveridens omdöme? Efterveriden, för
hvilken I kommen att arbeta; den hvilken
ser med sundare ögon de stora
egenskaper, utan att låta sig förblinda hvarken af
det falska sken samtidens smicker, eller de
skuggor dess oförtjenta tadel söker att
kasta på de medlefvande; då den i
Akademiens tidböcker igenkänner de samma
namn, som Rikets akter egna äfven så
mycket åt historien som åt vitterheten; då
en gång den får se. att den förste af Rikets
Råd, den förste stiftaren af ett lärdt
samhälle i Riket, är ock den förste ledamtoen
i denna Akademi, och att han ej endast
bekläder detta rum som en älskare af
bokliga konster, men som den värdigaste och
säkraste domare af smak och vitterhet.
— — — — I återkallen, Gode Herrar,
minnet af de tider af det gamla Rom, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0782.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free