Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökte få låna tio dollars af mig på
fläcken. Han kände sig öfvertygad om
att snart kunna återbetala dem. Men
jag har alltid haft för regel, så länge
jag var Ärkeambassadör att, så vidt
det sig göra lät, aldrig låna ut pengar
till kungar.
Jag fick lära mig det, när jag först
kom till Europa och var svag nog att
låna en kung, hvars namn jag inte
nämner, femtio dollars mot enkelt
kvitto. Jag kunde inte ens få ut
en cent af den summan, och
kungen tyckte det var förbaskadt trefligt
att det fanns någon som verkligen
trodde honom vara i stånd att betala
en skuld.
Jo, det var sannt 1 Jag lånade
kungen af Belgien några francs — jag
kommer inte precis ihåg hur många
— för att hjälpa honom iväg med de
här Kongo-affärerna, och han betalade
mig lördagen efter, en timme sedan
han fått ut sin aflöning.
När kungens dekret var utfärdadt
rådde öfver hela Grekland allmän
tillfredsställelse och patrioterna förklarade
med en mun, att regeringen för en
gångs skull slagit in på genuin
grekisk politik. Alla tycktes faktiskt nöjda
utom landtbrukarne, som fruktade att
röfvarne skulle göra det hett om
öronen för dem, och Tricoupis, som sade,
att röfveri ej var hederligt och som
på grund däraf blef söndersliten på
Athens gator. Officerarne voro
förtjusta och mottogo med entusiasm
platser som röfvaranförare. De hade
blifvit så trötta på att inte ha några
soldater under sitt kommando och att
inte göra någonting annat än att bära
uniform och sitta på kaféer, att
utsikterna till aktiv tjänstgöring på ett
sätt, som alldeles öfverensstämde med
deras skicklighet, uppfyllde dem med
hänförelse.
Röfvarne sattes i arbete så snart
de blifvit organiserade och det var
förvånansvärdt att se hur väl de
plundrade hvarenda en, grek, turk eller
»EN DROTTNING FAR KYSSA MIG.»
europé, som kom i deras väg.
Hvar-je regemente hade ett kompani
fick-tjufvar, hvars skyldighet det var att
tömma fickorna på turisterna, utan att
åstadkomma den skandal, som skulle
ha väckts, om turisterna blifvit
öfver-fallna och plundrade på landsvägen
på röfvares vanliga sätt. De
penningsummor, som visade sig ha varit i
landtbrukarnes ägo, var äfven större
än jag ens hade föreställt mig.
De hade nämligen gräft ned sina
pengar, så att skatteinkräfvarne ej
skulle komma åt dem, men när
röfvarne korsförhörde dem enligt sin
vetenskapliga metod, att hacka af dem
ett finger i sänder, så erkände de hvar
de gömt sina pengar, och röfvarne
lade beslag på dem.
Ingen, utom kungen, de högre
ämbetsmännen och de utländska
sändebuden voro befriade från röfveriet, och
ett år efter det kungliga dekretets
utfärdande hade skattkammarens inkomst
af röfveriet stigit till nära sex hundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
