- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
618

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tusen dollars. Kungen var utom sig
af glädje. Han lät göra sig en
sprittande ny krona hos en första klassens
Pariserjuvelerare och försåg sig med
ett lager af vin och tobak, som han
beräknade räcka i tre år eller
åtminstone till nästa revolution. Jag fick
emellertid aldrig tillfälle att dela dem
med honom, ty jag blef kallad till
Konstantinopel. Men jag återvände till
Grekland aderton månader senare, och
tänk Er min förvåning, då jag fann
kungen i ett förskräckligt modlöst tillstånd.

Det visade sig att röfvarne hade
tröttnat på sitt arbete, sedan de
plundrat hela den civila befolkningen och
hvarandra ända in på bara skinnet,
och underrättat kungen, att de ämnade
gripa honom och premiärministern och
hålla dem som gisslan ända tills de
fått ut tio dollars pr man ur
skattkammaren. Alldenstund tio dollars pr
röfvare skulle vida öfverstiga
skattkammarens innehåll, så var kungen i
verklig knipa och anropade min hjälp.

Jag uttalade min varma sympati och
sade, att jag aldrig betraktat röfveriet
som någon permanent inkomstkälla,
ehuru jag ansett det lönande under
ett eller annat år, hvilket det ju
faktiskt visat sig. Jag sade: »Hvad Ers
Majestät måtte göra i denna kinkiga
belägenhet är att gifva röfvarne
sysselsättning, som kommer dem att glömma
sina anslag emot Eder och
skattkammaren. Utsträck deras operationsfält
så bli de nog belåtna.»

»När jag var i Konstantinopel»,
fortfor jag, »fick jag öfverallt det
intrycket att Macedonien beboddes
af ett driftigt och välmående folk.
Om Ni nu förklarar Turkiet krig
och skickar röfvarne in i
Macedonien och låtsade som om det vore
den reguliära grekiska armén, så få
de ett utmärkt tillfälle att plundra
in-vånarne och kunna säkert påräkna de
varmaste sympatier från alla
sentimentala folk i Europa, som skrika ut att
den nobla grekiska armén har skyn-

dat att befria de arma macedonierna
från turkarnes afskyvärda tyranni.»

Kungen föll mig om halsen och höll
på att krama ihjäl mig, men vågade
inte kyssa mig. Det är nämligen en
sak, som jag aldrig tillåtit någon kung
att göra. Jag har ingenting emot att
bli kysst af en drottning, om hon ser
någorlunda hygglig ut, men att kyssas
af en kung strider alldeles mot min
republikanska känslighet. Emellertid
var kungen af Grekland gränslöst
tacksam för mitt råd, innan veckan
förgått hade han förklarat Turkiet krig och
skickat röfvarhopen in i Macedonien.

Naturligtvis fingo röfvarne stryk efter
noter, ty de voro bara fega stackare,
som inte hade den minsta disciplin.
Men kungen och grekerna i allmänhet
blefvo prisade, emedan de gått ut i
krig för en helig sak, och när kriget
var slut och röfvarne sprungit sin väg
och kastat sina gevär i närmaste dike
så lyckades konungen låna ihop en
del pengar från en massa europeiska
grekbeundrare för att reorganisera sin
armé och att döma af det sista brefvet,
som jag fick från honom, så har han
klarat skifvan utmärkt för närvarande.

Detta är den sanna historien om
grekisk-turkiska kriget. Jag kunde tala
om en hel hop andra saker om
Grekland, som kunde intressera Er, men
jag måste träffa en bekant i Casinot
just nu och vill därför säga adjö, tills
vi träffas igen. Apropå, har Ni
händelsevis ett fem-francsstycke på Er, så
var god och låna mig det till i
morgon kväll? Jag har naturligtvis fullt
upp af pengar, men ett
femfrancs-stycke, som man lånar af en ny
bekantskap, medför alltid lycka vid
rouletten. Tack! Vi träffas kanske vid
middagen.

Ärkeambassadören bockade sig och
gick ut lämnande mig uppfylld af
beundran öfver hans geni och förvåning
öfver den öppenhjärtlighet, hvarmed
han, en stor diplomat, hade talat om en
vänligt sinnad nations hemliga affärer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0792.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free