- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
631

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tjugufem år äro just ingen
Bulgariens lång period i ett folks och
Thermopyle. ännu mindre i en hel
konti-Ett tjugufem- nents lif, och ändå synes oss
års-minne. året 1877 redan ligga så långt
tillbaka i tiden. Under dessa
tjugufem år ha så många händelser timat,
så många storheter, som intagit de allra
främsta platserna, gått bort, och lämnat
ett sådant tomrum efter sig, att hvad som
hände för tjugufem år står oss nästan lika
fjärran som händelserna för ett helt sekel
sedan. Och ändå har just 1877 års
händelser tillhört dem, som grundligast
bidragit till att omskapa Europas fysiognomi.
Zar Alexander II, »zaren befriaren», som
han i kär åminnelse kallas icke allenast af
Rysslands bönder, och hans gamle
stats-kanslär furst Gortschakof, och den
oför-vägne general Skobelef och deras medtäflare
och antagonister, den gamle kejsar Wilhelm
I, den store rikskanslären, furst Bismarck,
den hale och sluge Disraeli, den
österrikiskungerska utrikesministern, grefve Andrassy,
Frankrikes minister Waddington, ha gått
hädan, med ett ord, de flesta af de män, som vid
Berlin-kongressens gröna bord deltogo i
den senaste stora internationella
omregleringen af den outslitliga österländska frågan,
som i närvarande stund åter framstår lika
olöst, om icke fullt lika hotande, men alltid
tillräcklig farlig för fredens bevarande.
Med oerhörda uppoffringar af
människo-lif tillkämpade sig Ryssland San
Stefano-traktaten, af hvilken Berlin-kongressen till
en icke oväsentlig del gjorde hackmat,
men af hvilken likväl ett af Turkiet
åtminstone i verkligheten oberoende Bulgarien
framgick, och det är till minne af de
viktigaste och på samma gång blodigaste
striderna af detta krig, som föregingo ryska
arméns stormning af Schipka passet, den 7
jan. 1878, ingalunda utan skäl kalladt för
Bulgariens Thermopyle, som man nu
upprest en votiv-kyrka och med stor prakt
och ståt invigt densamma med stora fester
i närvaro af storfurst Nikolaj och
panslavismens banerförare, general Ignatief,
eskorterade af furst Ferdinand af Bulgarien.

Efter Sydafrikanska krigets
Boergenera- slut reste, såsom man torde
lernas rund- erinra sig de tre
boergenera-resa i lerna Botha, Delarey och de
Europa. Wet till England, där de
föreställdes konungen och hade
några sammankomster med
upphofsman-nen till allt det elände, som drabbat deras
land, den allsmäktige engelske
kolonialministern, mr Joseph Chamberlain. Det
föreligger icke minsta anledning att
be-tvifla boergeneralernas förklaring, att de
med sorg och smärta, men fullt lojalt
fotade sig i de nya förhållanden, som
uppgått efter kriget. Deras uppgift var
endast att i enlighet med lord Kitcheners
råd vända sig till kung Edwards regering
för att utverka åtskilliga supplementära
åtgärder för att så vidt som möjligt
af-hjälpa all den skada, som vållats af ett
oblidkeligt krigsföringssätt, och gifva
boers de nödvändigaste medlen att åter
kunna lifnära sig. De hyste den åsikten,
att det engelska kabinettet, genom att
tillmötesgå deras begäran skulle återgifva
deras områden, som numera voro den
engelska kronans tillhörighet, nödiga lifsvillkor
och för en lycklig utveckling behöfliga be
tingelser samt därigenom också lägga
grunden till en varaktig försoning mellan segrare
och besegrade. Mr Joseph Chamberlain
fattade i sin statsmannavishet saken
emellertid icke på samma sätt. Före detta
fabrikanten från Birmingham, före detta
radikalen, som nu blifvit minister och
eröf-rare, bekänner sig tydligen till satsen
Vce victis, och för honom torde helst hela
boerbefolkningen kunna försvinna. Han
afvisade också utan vidare deras begäran.
Det var därefter som de tre boeranförarne
vände sig till Europa och anropade dess
barmhärtighet för utplundrade familjers
svältande kvinnor och barn, hvilkas hem
nedbrändts, hjordar förstörts och
tillhörigheter sönderslagits. I deras begäran låg
ingenting aggressivt, men för den store
statsmannen från Birmingham måste den
dock ha klingat mycket obehagligt, och
äfven i engelska folkets öron tyckes deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0825.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free