Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innehåll från forntidens episka
dikter, försätta oss i myternas och
legendernas hjältevärld. Denna är
emellertid ej egentligen diktad, utan bildad
efter verkligheten, ehuru befriad från
alla tillfälligheter i det yttre
framträdandet och därför mäktigare och
upp-höjdare. Hjältarne synas som typer
af mänsklig kraft, och Gluck har ock
framställt dem såsom sådana.
Bland alla mytologiska legender finns
det näppeligen någon mer förtjusande
än den, som handlar om den
forngre-kiske sångaren Orfeus, hvars sång var
så oemotståndlig, att den t. o. m.
kunde tämja vilda djur och som, då
döden röfvat från honom hans maka
Eury-dike, genom kärleksgudens hjälp fick
Zeus’ löfte att återhämta henne från
de hänsofnes underjordiska rike. Hans
sång bevekte här de furier, som sökte
spärra hans väg, och han finner
Eury-dike ändtligen i de sällas boning, men
ser henne återigen dö, då han mot
Zeus’ villkor att ej skänka henne
en blick förr än de ånyo sett solens
ljus, nödgas af henne att betrakta
henne. I Orfeus’ nya förtviflan
kommer Eros än en gång emellan och
återväcker Eurydike från döden, hvarpå
de älskande skynda upp till jorden
och prisa kärlekens gud.
Den mest utpräglade realist kan ej
motstå inverkan af alla de scener, som
framställa denna legend: så gripande,
så högtidligt sorgsna, så ovissa å ena
sidan, och så ljusa, så glada och så
hänryckande å den andra! Och
hvilken musik! Ädelhet och tjusning,
storslagenhet och enkelhet i toner som i
dikt. Körens grafsång, som på det
mest stämningsfulla sätt inleder stycket,
Orfeus’ klagan och Eros’ löfte om
bistånd äro mästerliga tonskapelser.
Orfeus nedstigning till Hades under
furiernas motstånd är mäktig och sublim,
och scenen å Elyseiska fälten med
behagfulla danser till de täckaste
melodier är utsökt, blid poesi.
I 140 år har Orfeus tjusat världen
och man kan godt förutsäga, att den
och Glucks andra berömda operor skola
så göra århundrade på århundrade, så
länge kultur finnes -— hvilka kompositörer
än må komma, att skapa nya operor.
De skola aldrig upphöra att tjusa alla
verkligt musikaliska sinnen och utöfva
ett förädlande inflytande på den
genom nya musikarter ofta hotade
smakriktningen, då de verka så välgörande
genom sin sublima enkelhet, sina
tilltalande melodier och stämningsfulla
harmonier i förening med den sanna
dramatiken däri.
I Tyskland blefvo Glucks nya
operor i början mottagna med mindre
bifall, och det var väsentligen i Wien
och Paris, som han firade sina största
triumfer. I Stockholm uppfördes och
uppskattades Glucks operor tidigt. Här
spelades Ifigenia i Aulis å Bollhuset
1778—1782 och å operan 1783—
1824 tillsammans 57 gånger, Ifigenia
i Tauris å operan 1783—1804 och i
»Arsenalen» 1809 tillsammans 38
gånger, Alceste å Bollhuset 1781 och å
operan 1784—-1815 tillsammans 43
gånger och Armida å operan 1787—
1844 99 gånger.
Orfeus — arrangerad af italienaren
Uttini, som 1772—1788 var
kapellmästare vid den nya svenska operan
— spelades å Bollhuset 1773—1780
och å operan 1786—1816 tillsammans
48 gånger; fick därpå hvila icke
mindre än 78 år, tills den upptogs på k.
operan 1894, Ifigenia i Aulis
återupptogs 1871 å operan och gafs till
1897 15 gånger.
I sin Musikens historia intygade A.
Mankell 1864, att i »Sverge gifvas
Glucks operor icke vidare», fast de
alltjämt i Berlin och på andra orter i
Europa hade sin egen publik.
Att Glucks operor tidtals legat nere,
har dels berott på nya operor af nya
snillen, hvilka utöfvat en ofantlig
dragningskraft — man besinne Mozarts,
Rossinis, Webers, Aubers, Meyerbeers,
Gounods, Wagners, Verdis m. fl. mäster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
