Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och de reste sig. —
Sedan jag skref »Det grå huset»
förmår jag ej något mer, där har jag
gett, hvad jag formår att ge, sade
Herman Bang själf nyligen till författaren
af dessa rader. »Det grå huset» är
Herman Bangs stora bok, den bok,
hvarom han drömt under långa år och
som, när den låg där färdig på bordet,
för honom själf kändes som
fullkom-ningen. Under två år har han
skrif-vit på den, men under många fler har
den sysselsatt hans tankar och hans
grubblerier. En hel bok, den
älskvärda, men föga betydande som han
denna jul ger ut under titeln
»Sommarglädje», har han skrifvit för att få
tillfälle att ostördt arbeta på det stora
verket. »Det grå huset» är icke blott
en vis och i sin resignation stolt bok,
den är ett stort konstverk. Bangs
konst har här nått sin fulländning.
Förkonstlingen och affektationen är
borta; han har nått den stora
enkelheten. Hans impressionism har mist sin
oro; hans konst har fått gammal skulpturs
stora och monumentala linjer.
Taf-lorna äro som uthuggna ur marmor.
Språket har en klang af metall och
är hårdt och fast som sten.
Herman Bang är i detta ögonblick
måhända Nordens yppersta moderna
romandiktare. Ensamt Jonas Lie, som
varit hans mästare, kan längre nämnas
vid hans sida. Och för denna stora
diktare är »Det grå huset» icke en
bok. Den är »boken.»
I RESTAURATIONSVAGNEN.
BAGATELL
Af C. W. RAUKIN.
"C xpresståget Paris—Lyon hade just
lämnat stationen. Merrick och en
annan resande hade den komfortabla
salongsvagnen alldeles för sig själfva.
Merrick befann sig vid briljant humör,
men hans reskamrat, en elegant klädd
ung dam, var synbarligen orolig.
Merrick betraktade henne med stort
intresse. Hon var ej af den vanliga
typen. Hon är otvifvelaktigt af spansk
härkomst, lydde resultatet af en
närmare granskning. Det kunde man se
genast. Den ovala ansiktsformen, de
olivfärgade kinderna, de långa svarta
ögonfransarne, de mörka ögonen och
massorna af biåsvart hår, allt
indikerade hennes nationalitet.
Merrick studerade de många
etiketterna på hennes resväska men kunde
ej leta ut något annat än ordet »villa».
Hon var naturligtvis från Sevilla, och
spanskan var hennes modersmål. Som
ett åskslag gick det upp för honom,
att han en gång på allvar funderat på
att lära sig spanska.
Hans blick hvilade med deltagande
på den unga damen, som tydligen kände
sig allt annat än väl till mods. Hon
hade kanske väntat på något sällskap,
som inte kom. Kanske hon var sjuk
eller rädd eller hade kommit på orätt
tåg. Han kunde måhända stå henne
till tjänst på ett eller annat sätt. Det
var ej första gången han varit i tillfälle
att räcka ett olyckligt kvinnligt väsende
en hjälpsam hand.
Stödjande sig emot stolsryggarne, ty
tåget gick med en hastighet af hundra
kilometer i timmen — närmade han
sig henne.
— Förlåt senora, sade han, Hablay
Espanola r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
