- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
681

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och de ofantliga förbättringar,
som under det senaste årtiondet
gjorts på scenbelysningens
område, tillskrifvas helt och hållet
hennes studier af de kulörta
ljusreflexerna.

Hon är en passionerad
älskarinna af färger och har ett
underbart skarpt, nästan
mikroskopiskt öga för dem. Jag kommer
ihåg en gång, när jag satt och
talade med henne om färger, så
kom en vanlig liten husfluga
och satte sig på min arm och
började borsta vingarne med
bakbenen. »Titta», sade La Loie,

»kan ni se de förtjusande, röda
och gröna färgtonerna på den
där flugans vingar?» Jag tittade
noga på dem, men kunde icke
se något annat än ett par gråa
flugvingar.

Det är sorgligt att tänka sig,
att La Loie, som älskar
färgprakt så högt, aldrig fått se sig
själf i full belysning, när
strå-larne från den stora lantärnan
kastar sin magiska ljusflod öfver
hennes dräkt. Men hon känner dem
i stället, instinktivt, hvilka rörelser,
som passa dem bäst, och hvilken effekt
dessa rörelser åstadkomma.

En gång kom hon likväl under sitt
uppträdande på en stor teater att få
se en del af sin dräkt i en takspegel.
Lantärnan kastade just’ ett högrödt ljus
öfver hennes hvita vingar, och ljuset
öfvergick i skiftande vågor efter
musikens toner. Hon glömde publiken,
glömde dansen och stod kvar på
samma ställe endast höjande och sänkande
armarne. Ljuset fortfor att strömma ut
i trollsk lek öfver hennes klänning,
under det att hon stod där, stirrande,
gripen af hänförelse och njöt. »Publiken
blef otålig,» sade hon, »men jag kunde
ha stått i evighet och betraktat de
härliga färgerna.»

Liksom musiken inspirerar henne att
dansa, så göra äfven färgerna, och

SLUTEFFEKTEN I »LILJEDANSEN.»

hvarje färg utöfvar ett särskildt
inflytande på henne — ett starkt,
oemotståndligt inflytande. Hon skulle aldrig kunna
dansa på samma sätt- i gul belysning
som i blå.

Man kan förstå, att gult ljus aldrig
skulle kunna föra tanken på porlande
vatten eller på svallande vågor, något
som det gröna ljuset nödvändigt gör.
När detta strömmar ned på hennes
klänning, låter hon den gå i snabba,
flytande och böljande rörelser, som
kommer åskådaren att omedvetet tänka
på vatten. Men det gula ljuset antyder
någonting mera ideelt i rörelse och
form. I starkt gul belysning dansar
La Loie med lugna och högtidliga
rörelser, som öfvergå till sublima med ljusets
förändring till hvitt.

När La Loie känner sig manad att
dansa, liknar hon den store musikern,
som ur sitt instrument frammanar tanke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0875.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free