- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
684

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SARAH BERNHARDT I »I.’aIGLON.»

man fick klar för sig redan af de första
med utsökt melankoli sagda replikerna.

Och sedan — hvilka öfverraskningar,
både i scenerna med Polonius,
hof-männen, i teaterakten, kolossalt
effektfull, och i fäktscenen ständigt nya,
snillrika detaljer. Sarahs regi är lika
beundransvärd som hennes konst.

Hon fördjupar inte Shakspere. Det
kan inte en franskfödd göra. Snarare

förytligar hon, men på ett sätt, så fullt
af kvickhet, att man inför denna esprit
afklädde sig all kritisk surmulenhet.
Hennes Hamlet var en förklaring, en
gåtas lösning, en sådan helhet gaf hon,
i humor och ångest, åt
världsdramatikens svårtillgängligaste figur.

Nu grasserade Sarah-febern så gräsligt
i vår hufvudstad, att den också grep
mig och jag måste intaga sängen. Jag
kan därför icke af personlig
erfarenhet yttra mig hvarken om »L’Aiglon»,
»Frou-Frou» eller »Phédre». Men jag
konstaterar, att dessa stycken höllo
entusiasmen uppe, att Sarah aldrig
tröttnade på att dö, eller, för att
använda en synnerligt spirituell kollegas
ord, bli ’ »ett liflöst lik.» Hennes
delikata frasering hade ett utmärkt
tillfälle att lysa, då hon läste Rostands
smältande, heroiska vers, »Frou-Frou»
lät henne åter ge en Paris-kvinnas
psykiska raffinemang, och i Racines
högstämda drama, den värdigaste
afslutning på en veckas gästspel, fick man
se Sarah utveckla en klassisk smak och
plastik, som i fulländning lämnade intet
öfrigt att önska.

Stockholmarne spände sig inte för
hennes vagn den kväll, då hon åkte
från Kungl. teatern till festen å Alliance
francaise, där baron Bonde läste upp
habilt snidade strofer till »Söderns
sol», men där hurrades som på kungens
jubileum genom gatorna, och »la divine»
viftade sitt tack åt ett jublande
publikum, som nu skulle afstå den
älskade gästen åt ett väntande
grannland. . .

\

* *

•f:

Dramatiska teatern kom ändtligen
med ett svenskt program, Strindbergs
»Samum» och Thore Blanches
»Monumentet». Detta varade dock blott ett
moment.

Den förra pjäsen var hemsk, den
senare hemskt tråkig — fråga de, som
sågo dem. »Monumentet» hade dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0878.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free