Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCEN UR FJÄRDE AKTEN I
Hr Johanson. Fr. Rustan.
»BÄFVERPÄLSEN.»
Hr Elias son.
Olausson, foto.
Hr Biickstrom.
värnas, och mera af den sorten skadar inte
■— åtminstone när man inte firar
inhemska fäster. Den »unge», sjuttioårige
Fredrikson har på sin gamla scen
jubilerat som fyrtioårig skådespelare i
»Falskajuveler». Säkert firar han en dag sitt
femtioårsjubileum, ty hans spänstighet
tyckes osviklig. Han är f. n. vår
populäraste aktör —- med undantag
kanske af Anders de Wahl, som damerna
ju äro stormförtjusta i -—- och så länge
Frippe gör sina sirliga bugningar i
»torget» och mellan kulisserna, veta vi,
att vi ha åtminstone en man, som kan
tala nobelt och roligt till
hufvudstads-publiken.
Fröken Gottschalk har sagt farväl
till scenen. Hon gifter sig. Hon
slutade med »Älskog», Schnitzlers
stämningsfulla pjäs, där hon vänt gaf
Kristin.
I två pjäser å rad fick man å
Svenska teatern se käjsar Wilhelms
mustascher på väggen. Först Hauptmanns
»Bäfverpälsen», ett rolig satir öfver tysk
s. k. rättvisa. Slutet saknades, och det
bisarra stycket gjorde fjasko på
premiären. Publiken knorrade öfver att
den begåfvade författaren gått för tidigt
hem och lagt sig. Men hr Eliason,
som på ett öfverdådigt sätt spelade en
hufvudfigur, den idiotiske domaren,
lade till en slutreplik, och vår publik,
som inte är så dum som man tror,
insåg styckets förtjänster och såg det
allt flitigare, trots afstympningen.
Fröken Rustan bör nämnas för sin
karaktäristiska tjufkäring.
Så följde Hartlebens »Rosenmontag»,
här kallad »Karneval», en officerspjäs
med sjutton officerare och en dam.
Det är både för mycket och för litet.
En duktigt skrifven tragedi, till ämnet
dock mera passande i Tyskland än
hos oss, där de militära
hedersbegreppen inte antaga så strama former som
i den vilde krigsgudens land.
Fröken Lundequist och hr de Wahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
