- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 5 (1902) /
691

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HR SVENSSON I »SJOKADETTEN.»

hr Lindhe är bland våra yngre, mest
talangfulla cellister. Emellertid gladde
han oss denna gång icke så mycket.

Hr Henneberg firade jubileum som
dirigent, och förtjänar som sådan i
stället för att nu i brådskan affärdas med
en rad, fullt ut sitt eget kapitel, hvilket
skall komma nästa gång.

Å operan, som började sitt spelår
med Trollflöjten, har Tannhäuser
upptagits med hr Nyblom som en rätt
god representant för titelpartiet, blott
något för svag i rösten, i det hela
kanske något för lyriskt anlagd för ett
så dramatiskt parti. Hr Forsell har
gaste-rat i samma opera som Wolfram, där han
var ovanligt till sin fördel, samt har för
öfrigt uppträdt som Don Juan,
Holländaren, m. m. En intressant gäst har
operan hafc i Sigrid Arnoldson — jag
förbigår här Sarah Bernhardt, så rörande i
sitt lidande som kameliadamen, så
storslagen som Phédre; att hon var än
intressantare än de flesta sångerskor,
behöfver väl knappast sägas, fenome-

A. Blomberg, foto.

HR SCHUCKER I »SJOKADETTEN.»

detta kanske därför, att hans form icke
smakar af schablon. Man vill icke
veta af annat än det som går efter
gamla trallen. De stores anda var
där emellertid tydligare att förmärka
i denna »bisarra» symfoni än i alla
regelrätta verk, barn af pygméernas släkte,
som alltjämt frodas och icke lär dö ut,
så länge jorden står. En annan
nyhet å denna konsert var
violoncell-konsert af Eugéne d’Albert, mera
berömd som pianist än som kompositör,
ett vackert arbete, fridfullt, men
liksom åtskilliga andra något långdragna
idyller, icke fritt från en viss bismak
af tråkighet. Att detta berodde på
exeku-tören, torde man omöjligen kunna säga;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:58:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1902/0885.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free