Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningens penselföring;
man är fullkomligt
fascinerad af den
underbara energi och den
lekande lätthet hvarmed
nålen rusat fram och
under tiden råkat skapa
dragen af detta sorglösa,
lif.’berusade men på
samma gång ganska kloka
flickebarn, som med
händerna knäppta öfver sitt
runda knä lyssnar till
något som inte alls är
ledsamt. Nålen har glömt
penseln, och det har
nålen gjort rätt i;
hennes enkla skyldighet är
att hålla sig till saken
och ingenting annat, när
det är ett stycke lif hon
skall fixera. — Jag har
alldeles särskildt velat
framhålla detta såsom
en mycket väsentlig
förtjänst hos de af Zorns
senare etsningar, som ha
motiv och komposition
gemensamma med någon
af hans målningar,
därför att jag så ofta
reagerat, när jag sett
reproducerande etsningar
berömmas för den slafviska
detaljtrohet, med hvilken de ända in i det
enskilda penseldraget följa sitt original.
Sådant är bokstafsträldom i stället för
lefvande konstnärlig trohet. Den
sortens etsningar verka på mig åtminstone
som ängsligt petiga öfversättningar, i
hvilka man hvarje ögonblick stapplar
på det främmande språkets syntax,
öfversättningar från latin, som icke äro
latin och icke blifvit svenska. Vill
man af en målning ha en
fakturrepro-duktion, då bör man anlita någon af
de fotokemiska procedurerna.
Raderingen däremot är en fri konst som
upphör att vara konst i samma stund
den börjar ströfva på främmande vägar.
GUITARRSPEI.ERSKAN.
Under 1880-talet var Zorn ännu ej
särdeles produktiv som etsare —
natio-nalmusei samling som för denna tid
torde vara i det närmaste komplett,
innehåller för hela decenniet endast 20
blad, af hvilka dessutom flera äro små
och obetydliga. För öfrigt anser
konstnären själf att han ej förrän framemot
årtiondets slut kommit ur de egentliga
lärlingsåren, och däri får man nog ge
honom rätt, trots hans brådmognad och
trots den rent af oroväckande
virtuositet han i sina ungdomsarbeten lade i
dagen. För hans konstnärsskap som
etsare torde 1889 kunna sättas som
det rätta mogenhets- och myndighets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
