Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och nu kallas Telegrafgränd efter det
angränsande telegrafverkets hus. Gamla
stockholmare veta berätta, att han var
lär- och springpojke åt sin far och åt
sin mor uträttade alla en tjänarinnas
sysslor, skurade, diskade och bar vatten
från pumpen midtför Bredgränd —
det fanns ej vattenledning på den tiden.
Inte alltid blef han så väl behandlad,
påstås det. Han var Askungen i
familjen, och den rollen har han allt
framgent uppburit, han liksom så många
andra af dessa samhällets Askungar,
A Blomlerg, foto.
MANNEN PÄ VASABRON.
som skilja sig från sagans endast i en
sak — de förbli alltid i sin spiselvrå.
Skulle någon göra Boije rangen
stridig, så vore det pastor Bengtsson,
hvars bild vi se i titelvignettens vänstra
hörn, ty han hör ock till de gatufigurer
hela Stockholm känner till. Men åren
tycks ha något dämpat den gode
pastorns handlingskraft, ty ej så ofta
ser man den resliga figuren med sin
cylinderhatt och lifrock, pipsnuggan i
mungipan — ankarstocken, som han
förr troget bar under armen, har i
många år varit försvunnen — samt i
hand den bekanta bundten röda och
gröna häften, som äfven de undergått
förvandlingens lag. Ty efter att till
att börja med ha handlat om
»Christi Evangelina
om Christi död och pina»
har innehållet fått en stark
förskjutning åt det nationalekonomiska hållet,
och som ett eko från de heta
tullstridernas dagar går pastor Bengtsson och
slungar sitt anatema öfver
— — — nuvarande lifsmedelstullar
som skaffat oss mindre sofvel och
smärre bullar.
Pastorns talegåfvor äro
för-öfrigt för välkända för att
be-höfva ett närmare omnämnande.
Men, som sagdt, han tycks icke
vara så trägen som förr, fastän
han naturligtvis sommartiden
icke öfvergifver Strömparterren,
skådeplatsen för så många
ora-toriska triumfer, där han icke
förgäfves vädjat till han
som är en resolverad herre
och karl
eller
hon som är riktigt snäll och rar.
Jag träffade härom sistens
pastor Bengtsson. Skägget
syntes mer grånadt än förr, och
gestalten hade fått något af
hopsjunken trötthet öfver sig.
Men ögonen voro dock alltjämt pigga,
och det behöfdes ej mer än att man
stannade framför hans plats för att han
med ett urverks hela precision skulle
på sin sjungande skånska repa upp
den innötta lexan: »Ska’ de’ vara ett
exemplar» — —. Jag lät urverket gå
ner och inpassade därefter några
frågor om honom själf. Det var ingen
önskan att få hans lefvernesbeskrifning,
ty den känner man ju såväl från hans
egen ver.-ifierade skildring af
brytningen mellan honom och vördig
prästerskapet i Skåne. Nej jag ville blott
höra, huru det gick med kommersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
