Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du har risat mig med käppar,
smärtans mått du fullt har ljutit
— gif mig nu den sista droppen,
gif mig nu din död!
Utan klagan har jag stridit
för att vinna bröd ur ödemarken,
brutit stenar, svedjat skogen
så att mina spruckna händer blödt.
Utan knot jag tåligt lidit,
när jag själf fick äta barken,
när jag intet fick på logen,
som ej frost förödt.
Jag har icke bannat, Herre,
då ditt regn slog ned den första sådden,
fastän kreaturen skreko,
hungertokiga i sina bås.
Hagel slog den andra sådden,
frostens nätter fälten svedo
och jag kan ej annat, Herre,
än af svält förgås!
Fastän sjuk och svag af hunger
tre mil rände jag till Abiskula
för att skaffa mat åt barnen,
trött att höra deras jämmerskrik.
Men i byn fanns ej en smula
korn att mala uti kvarnen
— och min stackars hustru sjunger
snart för tvänne lik.
Det är lögn som de predika
att du, Herre, sörjer för de svaga,
att ditt öga alltid ser oss
att du hjälpa kan och att du vill.
När du ändå öfverger oss,
hur vi bedja, hur vi klaga,
kan det också kvitta lika
om en Gud finns till — — — —-
Och snön föll tung öfver skogen,
och snön föll tung öfver Ollas hus.
I fönstret vid ena gafveln,
där flämtade ännu ett ljus.
En korp flög tyst öfver skogen,
en korp flög tyst öfver Ollas hus.
Då tystnade alla toner,
då slocknade alla ljus.
Då slocknade alla sorger,
då slocknade alla kval,
då vardt det så stilla, så stilla,
så lugnt som i Dödens Dal.
Och stormen i ödemarken
dref snön i hvirflande dans
och lade den tätt kring huset
— den enda svepning som fanns.
Thor gny Wall beck-Hallgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
