Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppa ut oss öst om Suez, där ej skiljs
på ondt och godt,
ingen kan de tio buden, och där ljuf är
mänskolott.
Tämpelklockor pingla, locka. Under
palmer vill ja’ bo,
ligga vid Moulmein pagoden, se mot
haf-vet ut i ro —-
öfver haf till Mandolay!
Ingen sjuk ombord på båten när vi far
till Mandolay,
öfver haf till Mandolay,
där flygfisk-stimmen leka, fladdra opp i
soln med lust,
och där dagen gryr med åska, rullande
från Kinas kust.
Men den stackars förläggaren är
alldeles olycklig. Han reser till
gunstlingen och beder honom om en ny bok.
Omöjligt! Då blir det auktion — fem
tusen pund, tio, tjugo, trettio — hvad
som helst!
Rudyard Kipling ser ånyo igenom
sin bok med tidningsklipp. Jo, det
finns ännu ett dussin af hans
ungdoms-berättelser — barn af ett barn —
ut-gifna i Bombaytidningen The Pioneer,
ännu ett dussin som aldrig tryckts i
bok, ännu en salfva att fyra af mot
världen. Förläggaren skrifver ut en
check på en kvarts eller en half million
för rättigheten att utge dem — och
publiken tiger några veckor. Så
börjas det på nytt.
Men under tiden sitter diktaren själf
i sin hvita rock vid sitt arbetsbord och
vänder pipan mellan tänderna. De
mörka, vänliga ögonen, hvilka på alla
hans porträtt skåda emot dig som från
ett oändligt fjärran, ser ännu i minnet
de kära små han en gång miste.
På bordet ligger ett manuskript i
hvilket han då och då skrifver några
rader. Det rör sig om någon trasig
filosof, som vandrar ensam den långa,
dammiga vägen till Chota Simla eller
om någon ärrig grenadier, den där
berättar sanna och otroliga historier för
kamraterna på fältmarketänteriet. Ty
din och min värld lockar honom föga.
Kanhända förefaller det honom i en
sådan de tysta tankarnes stund som nu,
kanske förefaller det honom, när han
skarpt lyssnar därpå, hurusom vårt
samhälle sakta faller sönder, bit för bit.
Nej, det lagbundna, det
tjänsteår-räknande, det af poliskonstaplar
protegerade har sällan lockat Kiplings penna.
Och ger han sig någonsin till att skildra
det, sker det ständigt mot en bakgrund
af Södra Korsets fjärran himmel, af
Indiens oändlighet eller hafvets fria
fält.
Jag kan ej med begränsadt utrymme
göra någon sammanfattning af alla hans
arbeten. Ett par af dem äro dock
omöjliga att förbigå, emedan det synes
mig som om Kipling med dessa två
skådat djupast och hunnit längst. Jag
menar djungelboken och The light that
failed.
Djungelboken hör till de få verk,
hvilka ej söka sin like af det enkla
skälet att den ändå aldrig skulle finna
den. Här finnes intet af den klassiske
Reiniche Fuchs snusförnuftiga
pratsamhet, inga förstuckna moralpredikningar
med lyftadt pekfinger. Det är en bok
för barn, men både för små och stora
barn. Det är djurpsykologi, sökt och
funnen med en bländande skarpsynthet.
På hvarje sida når oss en hviskning
från de vilda snåren, en hviskning om
djungelns hjärteangelägenheter eller en
fläkt från polartraktens isiga ro.
Han för oss samman med naturen
innerligare och trofastare än den
besynnerlige vråsittaren Rousseau gjorde
för halfannat århundrade sedan. Om
någonting borde draga ungdomens håg
till naturens studium skulle det väl
vara dessa underbara skildringar. Den
har fyllt ny saf på zoologiens torra
stam. Och det kunde sannerligen också
behöfvas.
Ty zoologien har på sistone blifvit
förkrympt lill en liten mikroskopisk
vetenskap. De stora eröfringarne på
detta område äro för längesedan gjorda.
Alla lefvande djurarter eller åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
