Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORNSVALOR
EN DJURSAGA
Af KARL-ERIK FORSSLUND.
P n stor svärm af svalor seglade
ge-nom luften öfver herrgården på
sjöstranden, det var en stilla, klar kväll
kort före midsommar.
Med sina långa, spetsiga vingars
segel spända sköto de af och an som
smäckra lustbåtar, som en festlig
regatta i rymdens gyllenblåa solhaf. De
seglade fram och åter, kors och tvärs,
hvisslande och ropande. De möttes
och ilade i kapp och jagade hvarann.
De gjorde de smidigaste blixtsnabba
svängar och vändningar, samlade sig
stundom i en tumlande, trängseltät
klunga, skingrades åter och ilade åtskils
i svindlande fart.
Det var mest hussvalor, blänkande
hvita och grant metalliskt
blåskimran-de i solskenet. Några ladusvalor voro
också med, deras röda bröst lyste som
bjärta flaggor eller eldslågor, när de
singlade förbi. Och alla bodde de
därnere omkring herrgården, under alla tak
både utanför knutarna och inomhus, i
bodar, logar och lider. En hel stad
af små gråa, skickligt och omsorgsfullt
byggda kojor, alla lika som bär.
Nu voro de ute och förlustade sig
i den ljufliga kvällens soliga stillhet.
De flesta voro hanar, men äfven en
och annan hona hade gjort sig ledig
från ungarna eller äggen för att lufta
sig och röra på vingarna en stund.
Det låg feststämning öfver skaran,
sommarglädje och lustfärdslynne. De
togo väl då och då en mygga eller
fluga i flykten, men det skedde mer
på lek och för roskull och för att de
inte kunde låta bli. Alla allvarstankar
och brödbekymmer hade de eljes glömt;
nu skulle man slå sig lös och njuta
och fröjdas med hvarann. Och det
kvittrade och fnittrade och ljöd visor
och rop utan uppehåll eller ända.
En hussvala hade gjort en utflykt
upp i de högre luftlagren. Efter några
ögonblick kom hon nerramlande midt
i svärmen med en varnande hvissling;
de sågo alla upp mot berget och skogen.
I detsamma sköto ett par flygande väsen
däruppifrån ner mot dalen, tätt
förföljda af en större fågel. Det var en
spännande jakt; den gick i hissnande
hast och närmade sig pilsnabbt gården
vid sjön. De voro öfverlägsna flygare,
både de jagade och jägaren; man kunde
ej missta sig, det måste vara ett par
tornsvalor och en dufhök.
Det var så. Just när dufhöken
med några kraftiga vingslag ämnade
hinna upp och kasta sig öfver en af
de flyende, tydligen honan, hvilken
blifvit efter sin kamrat, gjorde dessa ett
tvärt kast och styrde rakt mot de andra
svalornas svärm. Höken efter; men han
måtte ha blifvit betänksam, när han såg
deras antal; han saktade farten, hvilade
på vingarna och gjorde en lof utåt sjön.
Nu var det hans tur att jagas; en hop
yngre svalor satte efter honom,
skrikande och uppretade, men vände snart om
till gården igen, när röfvaren höjde sig
och småningom försvann uppåt bergen.
Tornsvalorna stannade bland sina
släktingar och togo del i festen. Men
de kunde ej smittas af den allmänna
glädjen; de voro tystlåtna och
allvarliga varelser, det såg man redan på
deras enfärgadt blanksvarta dräkt, och nu
voro de till på köpet nedstämda och
tungsinta.
De hade haft det präktigt där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
