Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringen af klosterpensionen är gjord med
varm och sympatisk blick och hand. (Förl.
A.-B. Ljus.)
Att Sigurd fortfarande hör till Sveriges
populäraste författare, behöfver ej sägas,
och genom vissa för honom säregna både
lynnesdrag och framställningsgåfvor
förtjänar han det äfven, den högestetiska
kritiken må säga hvad den vill. Det ligger
i hans skildringar af folklifvet ej blott ett
vida djupare inträngande uti »folkets»
tanke-lif, uttryckssätt och alla förhållanden, än
den stora mängden af andra sådana
skildrare besitter, utan äfven i hans humor
så mycket hjärta, att
han alltid måste slå
an, huru mycket än de
litterära moderna växla.
Den nya upplagan af
ett urval af hans under
årens lopp så rikhaltiga
produktion, som (från
Hugo Gebers förlag) nu
börjat häftesvis utgifvas
under den gemensamma
titeln » Lifsbilder ur
Svenska hem», skall därför
med säkerhet blifva en
kär läsning just i många
svenska hem, desto mer
som arbetet erhåller en
förträflig illustrativ
utstyrsel från en stor mängd
af våra allra bästa
tecknare.
En annan folklifsbild,
som möjligen också är
sann men hvari råheten
framträder på ett onödigt
groft sätt, är Hjalmar
Wallanders »Slutet på
en h vardags historia.»
Den handlar om en
fri-gifven förbrytares och
hans familjs bedröfliga
öden efter hans
hemkomst till hemorten.
Hvad som bland annat gör framställningen
obehaglig är den hiskliga mängden af
svordomar i mäns och kvinnors mun. (Förl.
Nilsson & Bergling.)
Under titeln »Brokiga historier om
Aristokrater, Småborgare, Blandadt sällskap
och Annat folk» synes vara mera meningen
att utgifva en samling af dels öfversätt-
ningar dels original. Af de bägge hittills
utgifna delame är den första »Flirt», en
engelsk societetsroman i den för sådana
vanliga stilen af den mångskrifvande
författarinna, mrs Stannard, som i sitt
hemland är mycket uppburen under
pseudony-ren Johan Stränge Winter; den andra,
»Glimtar ur Stockholmarnes lif och lefverne»
af Swell, ett namn som man stundom ser
under små skizzer i en hufvudstadstidning.
I denna form och i småportioner gör sig
genren bättre än i bokform. (Förl. P. A
Huldbergs A. B.)
Med andra anspråk på skärpa i
teckningen af Stockholmarnes lif och lefverne
framträder satirikern Algot Ruhe i sin nya
bok, »Svaga herrar», —och andra anspråk
ställer man också på denne författare själf.
1 sin första lilla bok, »Bakom Fasaden»
gaf han prof på både kvickhet, uddig stil
och. en ganska genomträngande blick för
de mänskliga
svagheterna. Hans andra bok,
brefväxlingen mellan
Cyril och Irmeline»,
ställde större fordringar
pä psykologisk finess i
den ömtåliga
dissektionen af hvad som af sann
känsla kan ligga på
djupet af två
världsmänni-skors »mondäna»
kärleksförhållanden. Dessa
fordringar lyckades förf.
ej till fullo motsvara, och
det torde vara i
medvetandet häraf som han
denna gång med vanlig
liflighet gifvit sig in på
ett enklare område: den
ironiska teckningen af
en hop figurer, som röra
sig i Grand hotels »bar.»
Ramen kan ju vara så
god som en annan, ehuru
den är trång. Den
lämnar emellertid tillfälle
till skuggspelet af en
hop rätt ynkliga herrar,
bland hvilka några torde
vara karikatyrmässigt
tecknade efter original,
andra däremot måste
vara fantasifoster.
Olyckan är nu bara, att den ena sorten som
den andra saknar intresse och eget lif. De
äro marionetter; man ser trådarne och hör
regissörens röst än i basen än i diskanten.
Jag bekänner mig för öfrigt — och nästan
gratulerar mig — att vara utan tillräcklig
sak- och personkännedom för att bedöma
iscensättningens träffsäkerhet. (Förl. C. &
E. Gernandt).
Öfversättningslitteraturen är naturligtvis
öfverhöfvan rikhaltig, och den sysselsätter
sig numera icke blott med modärna
dagsländor utan införlifvar äfven med vårt
språk ett och annat gammalt mästerverk,
som vi hittills saknat.
ANNIE QUIDING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
