Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så är att nämna »Romanen Tristan
och Isolde», denna från ii- eller
1200-talet härstammande fabliau, hvilken åter
ursprungligen hvilar på en gammal keltisk
legend och som under århundradenas lopp
behandlats på mångfaldiga olika sätt i
poetisk eller prosaform. Det är en
samtida lärd språkforskare och på samma
fantasirik skaldenatur, fransmannen Joseph
Bédier som efter de gamla
Tristanroma-nerna pånyttfödt dikten, och detta på ett
sätt som erhåller de mest superlativa
lof-ord i det företal, hvarmed den berömde
akademikern Gaston Paris försett arbetet;
efter detta är den svenska bemyndigade
öfversättningen utförd af bibliotekarien
M. Boheman, hvilken, så vidt dömas kan
utan jämförelse med originalet, tyckes ha
förträffligt lyckats i att återgifva den enkla,
klara och rena stilen. (Förl. Hugo Geber.)
BRET HARTE.
Samma företagsamma förläggare har
börjat utgifvandet af en särskild samling
»Valda arbeten af framstående författare»,
hvarvid början gjorts med Prosper
Méri-méers ryktbara berättelse »Carmen» och
»Colombo» samt de Stendhals
»Kartusia-nerklostret i Parma» (2 delar). Den
förstnämnde är för litteraturvänner nogsamt
bekant, och hans Carmen är genom
bearbetningen till operatext ännu vidsträcktare
känd. Stendhal är det däremot föga eller
intet känd, hvilket förklaras däraf att han
först flera årtionden efter sin död (1842)
vunnit allmännare erkännande i sitt eget
fädernesland. Den teckning af hans
karaktär som person och författare, hvarmed
prof. Oscar Levertin med vanlig
sakkunskap och briljant stil inledt öfversättningen
af »La Chartreuse de Parme», bör
fördenskull vara dubbelt välkommen.
Serien VI af Balzacs »Den mänskliga
komedien», utgörande första delen af
»Kurtisanemas lif», har samma
förtjänstfulla öfversättare, docenten Erik Staalf,
som den föregående serien, »Krossade
illusioner», af hvilken den nya utgör en
fortsättning. Balzac är både svårläst och
svår att återgifva; skulle den store
mannen i sin graf möjligen ha vändt sig, därest
han fått kännedom om huru de första
de-larne af hans verk tolkades på ärans och
hjältarnes språk, så kan han nu lugnt
vända sig rätt igen. (Förl. C. & E.
Ger-nandt).
Att kalla Ferdinand Fabres »Abbé
Ti-granes» för ett af världslitteraturens
mästerverk, innebär väl en icke så liten
öf-verdrift, men en ganska märkvärdig bok
är det, och den väckte genast vid sitt
framträdande i Frankrike ett synnerligt
stort uppseende. Dess undertitel i
originalet är: »Kandidat till påfvestolen», och
den behandlar med sträf skonslöshet de
intriger, genom hvilka en äre- och
härsklysten präst i ett litet aflägset stift arbetar
på att bringa sig upp till kyrkans höga
värdigheter — och äfven lyckas. Såsom
motsats till denna hårdt belastade
karaktär och hans förskrämda underlydande,
ställer förf. andra kyrkans män af det
ädlaste skaplynne. Bägge delarne äga utan
tvifvel motsvarigheter i verkligheten. (Förl.
Fahlcrantz & C:o).
Den danske författaren Nicolais (läs
professor H. Scharlings) »Jövik» skildrar,
äfven den, lifvet i en afkrok af världen,
en dansk småstad, där också en viss
rivalitet eger rum olika trosuppfattningar
emellan, här naturligtvis bland protestantiska
präster men af skilda karaktärer.
Framställningen häraf och af hela tillvaron i
detta lilla kråkvinkel är gjord med äkta
dansk gemytlighet men ock med väl stor
bredd. Många af bokens personager äro
kostliga typer och, i trots af den anmärkta,
nog långt utdragna, omständligheten är
boken alltigenom rätt intresseväckande. Icke
alldeles utan skäl kan den i någon liten
mån betraktas som ett motstycke på annan
mark till »Abbé Tigranes.» (Samma
förläggare).
En riktigt rolig liten bok, företrädesvis
beräknad för yngre flickor, är den norska
författarinnan Dicken Zwilgmeyers »Fyra
kusiner», öfversatt (i likhet med samma
förfls föregående böcker, »En yrhätta» och
»Ur en yrhättas dagbok» af Hellen
Lindgren. (Förl. C. & E. Cernandt).
Leo Tolstoys »Skildringar från
Sebasto-pols belägring» ha utgifvits i en ny upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
