Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1904 - En den vilda västerns skulptör. Af Arthur Goodrich. Öfversättning för Varia af B. H. B—nd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DEN VILDA VÄSTERNS SKULPTÖR
5
de han inhägnaden, samlade sin
boskap och omgaf sig med "gossar" som
förstod o handtera sin lasso och rida
in en otämd häst lika bra som han
själf, okonstlade, raska kamrater, som
delade brits med honom i kojan och
redo tillsammans med honom på
prärien. Vare sig det gällde att under
de långa kalla vintermånaderna igenom
trotsa den bitande vinden och
snöstormarna där ute på slätten, eller sitta
och lyssna till de spännande historier
om slika oväder och lifsfarliga
äfven-tyr, som Joe Andrews eller någon af
de andra kamraterna förtäljde vid den
sprakande brasan där inne i kojan,
vare sig våren var inne med sitt käcka
id som fröjdar hvarje sann
vildboskapsherdes hjärta, eller man var midt uppe
i den långa, brännande sommaren, eller
hösten kom med det vaksamma,
påkostande arbetet att åter sammandrifva
hjorden — lefde dessa män och deras
hästar dagligen tillsammans i förtrolig
sämja. Slätten och ensligheten sam-
manknöt gemensamhetsbandet i deras
lif. Visst kunde ibland en pony visa
sig bångstyrig inom inhägnaden vid
kojan, så att det erfordrades en van
prärieherdes hela förslagenhet och
fysiska styrka att infånga och kufva
honom, men väl ute på vida fältet, där
den ödsliga prärien sträckte sig så långt
ögat nådde, blefvo mannen och hästen
ett och arbetade i bästa samförstånd
med hvarandra. Så var det ock
kamraterna emellan.
Från årets början till dess slut såg
Solon Borglum ingenting annat än sina
kamrater, sina hästar, sin hjord och
prärien, med undantag blott af de
tillfällen, när han red in till närmaste
stad för att göra uppköp eller
försäljningar. Af kamraterna betraktades han
som en lugn, beslutsam och bra karl,
utan spår af fogdelater. Hans lilla rike
formades som af sig själft till en sann
demokrati. Hans mottaglighet för
intrycken från prärien och lifvet därute
mognade till manlig känslighet och
s. borglum: den halta hästen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
